Brev från Amerika

Kära läsare,

De gånger jag bott utomlands har den största kulturchocken alltid varit att flytta hem till Finland. På väg utomlands är man förbered på olikheter och nya upplevelser. När man flyttar hem igen är allt vanligt och bekant, men själv är man full av nya erfarenheter och lärdomar.

Här i USA regerade jag i början på att alla svarade ”you’re welcome” när jag sa ”thank you”. I Finland delar man ut ”varsågod” när man känner att man verkligen ansträngt sig och den andra ska vara lite tacksam. Här är det oartigt att inte säga så. Samma sak gäller de otaliga ”I’m sorry” som folk, inklusive jag själv, slänger ur mig otaliga gånger om dagen. När man säger ”I’m sorry” svarar amerikanerna ”that’s okay”. Hemma skulle ett ”det är okej” innebära, ” det är okej, men gör helst inte om det!” medan det här betyder: ”Det är givetvis lugnt, bro”.

En annan sak är restaurangkulturen. Om man bortser från att servicen i nio fall av tio är oändligt mycket bättre här i USA finns det också andra kulturella nyanser. Som att servitören så fort man ätit upp, och ibland innan det, rusar fram och tar ens tallrik oberoende var i ätandet ens sällskap befinner sig. Hemma i Finland väntar man ju vanligtvis ut alla i sällskapet. Här kommer också notan också blixtsnabbt in. På många restauranger har personalen en grundlön på bara några dollar, resten räknar de med att få in på dricks. Vanligtvis lämnar vi tjugo procent.

Kulturella skillnader är både spännande och frustrerande och de utmanar minst sagt det man själv är van vid att är normen. Det finns ändå inget bättre och sämre, bara skillnader.

Greetings from America,

Peppe