Brev från Amerika

Kära läsare,

jag hoppas att ni haft en lugn och skön jul. Att ni ätit bara mat ni gillar, inte sånt som traditionen påbjuder, men som ingen egentligen tycker om. Att ni fått minst en bok i julklapp och tillbringat flera timmar i soffan med den. Att det ständigt funnits en skål med chokladpraliner inom en radie på högst två meter. Att ni firat med de människor ni älskar mest och haft kontakt med dem som bor så långt borta att det varit omöjligt att ses. Jag hoppas att ingen varit full i barns sällskap och att inga kvinnor och barn har varit tvungna att fly ut i natten på grund av en aggressiv man. Jag vet såklart att mina förhoppningar bara är förhoppningar. Kring helgerna brukat skyddshemmen för kvinnor och barn vara fullproppade, men drömma kan man ju alltid.

Själv har jag fått fira med min syster med familj och min mamma. Vi har ätit gott, promenerat ner till stranden och doppat tårna i Stilla havet, åkt in till Koreatown och gått på spa, spelat sällskapsspel och suttit uppe halva natten och pratat. Snart är alla Fazers blå-praliner uppätna, men jag har frysen full av Reissumies. Det har på alla sätt varit en underbar jul. Speciellt fint att få visa Los Angeles åt mamma som hälsar på för första gången.

Innan gänget åker tillbaka till Finland ska vi fira nyår tillsammans. Mitt nyårslöfte kommer att vara att ringa min mamma oftare, säga åt folk jag gillar att jag gillar dem och inte försöka vara så duktig hela tiden. Livet som frilans blir lätt en prestationstävling mot en själv. En tävling som är omöjligt att vinna och i värsta fall slutar med utbrändhet. Alla ni som jobbar lite för mycket, vare sig det handlar om det oavlönade hushållsarbetet som familjens projektledare eller som anställd eller frilans, kan inte ni också hålla ett öga på er själva? Komma ihåg att hjärnan fungerar bäst när den får ta det lite lugnt ibland. Som den i bästa fall fått göra under julhelgen.

Gott slut!

Peppe