Brev från Amerika

Kära läsare,

I natt vaknade jag av att någon skrek i gränden utanför vårt hus. Min första reaktion var irritation. Jag utgick från att det var ett gäng ungdomar på väg hem från en natt av festande, men när jag vaknat till hörde jag att en kvinnoröst skrek: ”Stop it Derek! Stop it!”. Hon skrek inte som man gör då någon retas med en efter en rolig kväll med vänner, utan snarare i ren, gäll panik. Vårt sovrumsfönster var öppet och rösten var så nära att det lät som om hon befann sig i samma rum som vi.

Min man Magnus kastade sig ur sängen och rusade ut på balkongen och där i skuggorna kunde han urskilja tre personer. En kvinna och två män. Den ena av männen såg ut som om han helst befunnit sig någon annanstans medan den andra lutade sig hotfullt över kvinnan. Hon ropade nu att någon måste ringa polisen. Att hon var rädd. Vår granne hade också stigit ut på balkongen och meddelade att han nu ringer 911.

Jag låg under mitt trygga täcke och lyssnade på det som hände. Den enda, lugnare, mannen bad sin aggressiva kompis sluta. ”You have to stop it. I’m leaving, man!” Men den våldsamma vägrade lyssna. De började röra på sig och släpade med sin kvinnan längre in i gränden. Hon ropade desperat nu att nu måste någon komma ner hjälpa henne. Jag både ville och var rädd för att Magnus skulle rusa ut på gatan. Rädd för att folk verkligen bär vapen i det här landet, ville det för den där kvinnan kunde ha varit jag eller vem som helst av oss.

Magnus var precis  på väg ut genom dörren då ett par sirener ylade till och en polisbil svängde in i gränden. Blixtsnabbt stod det två poliser på gatan och precis som i vilken tv-serie som helst skrek de åt männen att lägga ner sig på marken och placera händerna på ryggen. Den aggressiva mannen ropade upprepade gånger att han inte hade några vapen på sig, polisen svarade med att skrika att han skulle lägga sig ner och hålla käft. En minut senare stod det två polisbilar till ute i gränden. Fördelen med att bo i ett välbärgat, vitt område är tydligen att polisen anländer på två röda. Jag kunde inte låta bli att fundera hur det är i East LA eller i alla de fall där samma scenario sker inom fyra väggar utan publik som kan ringa efter polisen.

När polisen väl anlänt vågade sig fler grannar ut på gatan. Jag låg fortfarande under täcket och tänkte på två saker, om inte risken för att männen bar vapen var så stor skulle säkert fler ha försökt hjälpa kvinnan och det är sällan man ser samma händelser fast med ombytta könsroller.

Greetings from Santa Monica,

Peppe