Kära läsare,
jag är nyss hemkommen från min andra dos av vaccinet. Det känns väldigt bra att ha fått båda sprutorna och om ett par veckor kan jag räkna mig som fullt vaccinerad. Vänner som ligger före mig i vaccinationsrumban har berättat skräckhistorier om hur vaccin nummer två ofta kommer med ett dygn av feber , frossa och monumental trötthet.
Hemma förbereder vi oss genom att morgondagen ledig och bara vänta ut kroppens reaktion. Som vanligt tror jag att just jag inte ska påverkas, men vi får väl se. Jag lovar att hålla er uppdaterade så ni kan förbereda er.
Det är fint att se hur samhället öppnar upp. Barnen går nu i skola igen, Disneyland kommer att öppna i helgen, folk rör sig ute på gatorna utan munskydd och allt känns lite mer normalt. Själv är jag lycklig över att kunna springa utan att dra upp munskyddet när jag möter andra och sen ner under hakan igen när jag är ensam på gatan.
Jag är glad över att vi för ett år sedan inte visste vad som komma skulle. Om jag i april 2020 hade vetat att vi inte skulle hälsa på familj och vänner i Norden, att skolorna skulle hålla stängt i ett år, att så många skulle dö vet jag inte hur jag skulle ha hanterat pandemin. Eller det skulle ha varit mindre hoppfullt, nu verkar det värsta vara över här. Och vi är vaccinerade.
Hälsningar från Santa Monica,
Peppe