Kära läsare,
Bara två-tre timmar från Los Angeles ligger fantastiskt vackra nationalparker, en av dem är Joshua Tree som fick sitt namn efter U2 albumet från 1987. Skoja! Det var givetvis tvärtom. Hit åkte vi för att testa glamping, campingens mer glamourösa kusin där man befinner sig mitt ute i naturen, men sover i sängar och har tillgång till ungefär alla bekvämligheter som på vanliga hotell.
Joshua Tree ligger ute i öknen och bara resan dit, rakt östrut från LA, är en upplevelse i sig. På båda sidorna om vägen sträcker sig stora blågröna berg och vägen är precis så rak som i amerikanska filmer. På vintern är det behagliga 15 grader på dagarna och minusgrader på nätterna. Under sommarmånaderna stiger temperaturen till över 40. Den bästa tiden att besöka parken är vår och höst.
Vi åkte ändå på försommaren och belönades med riktigt varma nätter. Så pass varma att vår värd föreslog att vi skulle sova utomhus på en upphöjd madrass. Det kändes som ett kul äventyr fram tills att värden började tala om alla ormar i öknen och prärievargarna började skälla. Jag säger inte att jag är rädd för att bli uppäten av en coyote, men det är lite obehagligt att ha en ettåring i deras närhet. Det som inte var obehagligt var den gulliga, tama roadsrunnern som sprang omkring på området.
Vi valde med andra ord att sova i ett stort vitt tält med två sängar och en soffa. Ute i öknen finns det inga ljus så när solen gick ner bredde sig en stjärnhimmel med oändligt många stjärnor ut ovanför oss. Det är först när jag kommer bort från staden som jag påminns om hur vacker en klar natthimmel kan vara. när månen gick upp kring midnatt lyste den upp hela området, så pass mycket att Joshuaträden kastade långa skuggor.
Följande dag hängde vi mest vid den provisoriska (och iskalla) poolen för att vid lunch åka hemåt med ett stopp i Palm Springs för lite mat. Mycket bra säsongsavslutning, om jag får säga det själv.
Hälsningar från Kalifornien,
Peppe