Kära läsare,
idag promenerade vi som vanligt upp till cafét (ett av få coronanöjen) och på vägen tillbaka mötte vi en pappa till en av tioåringens klasskamrater. Vi brukade umgås ganska aktivt fram till för ett år sedan. Sedan dess har vi inte setts. När vi passerat huset där familjen bor har vi spekulerat i om de alls bor kvar.
Nu möttes vi i ett gathörn. Han på promenad med hushållets två mopsar, vi med kaffemuggar i nävarna. Om det inte vore för viruset skulle vi ha fallit i varandras armar, men nu stod vi på en och en halv meters avstånd och pratade om hur fint det var att ses och om hur tungt det varit med hemskola i ett år.
Pappan var förvånad över att vi inte flyttat hem till Norden och sade att han och hans fru dagligen pratar om att flytta till antingen Texas eller Florida. Motsvarande varmt klimat, men skolor som är öppna. Eftersom lärarfacket i just Kalifornien är ett av USA:s mäktigaste och samtidigt mest skeptisk till att öppna skolorna ser situationen bättre ut på annat håll.
Den här familjen är inte den enda som flyttat efter öppna skolor. En majoritet av de svenska familjer vi känner här har lämnar USA för att flytta hem till Sverige. Amerikanska vänner har tagit sitt pick och pack och dragit just till Texas och Florida. Det skadar ju inte heller att skatterna är avsevärt mycket lägre där och lutar man dessutom mot det konservativa hållet funkar de här sydstaterna mycket bra.
Själva biter vi ihop och hoppas att tioåringen kan börja middle school i ett fysiskt klassrum i höst. Och att fyraåringen får hänga med klasskamrater kindergarden.
Hälsningar från LA,
Peppe