Brev från Amerika

Kära läsare,

Ni undrar kanske hur det var att bo i USA idag. Dagen när Joe Biden utlystes till president i USA. Själv satt jag i en Lyft på väg hem efter att ha lämnat in bilen på service när min telefon började plinga till. Det var vänner i Stockholm, NYC och LA som hurrade för att Biden och Harris vunnit presidentvalet.

Det regnade i LA för första gången sedan mars (det är antagligen det mina barn bäst kommer att komma ihåg från den här dagen), men i samma stund som meddelandena trillade in tittade solen fram. Efter det en regnbåge. Sedan dess har folk åkt runt i bilar och tutat och tjoat, grannarna har spelar Queens “We are the champions” på repeat, alla har varit så glada.

När jag skriver det här har solen gått ner, Biden och Harris ska har hållit tal och någon smäller fyrverkerier utanför. (ingen av de män jag slagit vad om att Biden kommer att finna har förresten hört av sig).

Jag har gråtit mycket idag. Jag grät när min vän Cecilia ringde från Sverige för att gratulera, när jag tittade på CNN, när jag kollade Tiktok där Georgia blir blått, Harris dansar, Biden pratar om allt han förlorat och att han vill ena landet. Jag bölade ögonen ur mig under Harris tal till nationen. Barnen har undrat varför jag är så ledsen och jag har berättat om konceptet lyckotårar.

Fasiken så fint det vore om de som röstat på republikanerna i det här valet skulle uppträda värdigt, lägga sina Trump 2020-flaggor åt sidan och gratulera demokraterna. Agera som goda förlorare och hoppas att deras kandidat vinner nästa gång. Tänk om alla de som röstade på Biden kontaktade en Trumpsupporter och sa att hen vet hur det känns att förlora och hitta nåt slags gemensamt intresse. Fatta vilken seger för USA och demokratin det skulle vara.

Det känns bra att lägga sig idag.

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe