Brev från Amerika

Kära läsare,

Nu har skolorna börjat också här i Los Angeles. Det innebär i praktiken skoldagar framför en skärm. Inget ont om skärmar, men som vuxen vet jag hur innerligt tröttsamt det är att sitta på Zoom-möten dagarna i ända. Hur koncentrationen sakta sipprar ur en och det blir allt lättare att bli distraherad av sin telefon, katten (absolut inga husdjur i knät under skoldagen, sa rektorn), det skriker i magen (bara vatten får inmundigas) och dagdrömmarna blir allt mer frekventa (igen kan stoppa en där),

När skoldagen är slut klockan 15 tvingar jag med familjen till stranden för att de ska få röra på sig och suga in lite frisk luft i lungorna. Tioåringen har visserligen läxor, men barnet måste väl få leva lite också.

Distansundervisningen är bättre organiserad nu än i våras. Då var föräldrarnas engagemang enormt mycket större. Barnen sågs bara två-tre gånger i veckan och resten av tiden var det upp till dem själva att distribuera sin tid mellan skolarbete, rast, läxor och lunch. Det är ganska mycket begärt av en tioåring att hålla den disciplinen.

Nu uppmanas mammor och pappor att låta barnen jobba ifred. Har ungarna frågor får de ta dem med läraren på Zoom. Det var nästan så man fysiskt kände den kollektiva lättnaden när den här informationen nådde föräldrarna.

En positiv sak med distansundervisningen är att tjuvlyssna på lektionen. Enormt gulligt när barnen analyserar Harry Potter och diskuterar favoriträtter.

Hälsningar från LA,

Peppe