Brev från Amerika

Kära läsare,

jag sprang på en kompis som klagade på att handspriten var slut i hela Los Angeles. Tydligen importeras handspriten från Kina och det har inte kommit in tillräckligt mycket för att matcha efterfrågan. Jag har aldrig varit en storanvändare av handsprit, men är noga med att tvätta händerna med rikliga mängder tvål och i minst tjugo sekunder flera gånger om dagen.

Om man bortser från handspritshamstrandet verkar Los Angeles ta coronaviruset med jämnmod. Hyllorna i mataffärerna är ännu fulla och det finns mediciner i apoteken. I norr har visserligen universitetet Stanford flyttat sina kurser från campus till internet, men på det stora hela tar man det lugnt. För de flesta är det vardag att ha extra konserver och vatten hemma. Här lever man ju med ett ständigt hot om den stora jordbävningen.

På längre sikt är ändå det amerikanska samhället inte alls förberett för ett virus. Ett stort problem är bristen på anställningsskydd och sjukpenning. Att stanna hemma från jobbet leder så gott som alltid till förlorad inkomst och i längden förlorad arbetsplats. Många kommer att välja att gå till jobbet trots att de är sjuka och sedan smitta sina kolleger och eventuella kunder.

Ett annat problem är bristen på sjukförsäkring. Nästan trettio miljoner amerikaner har inte råd att betala flera tusen dollar i månaden för sjukförsäkring och drar sig därför för att söka vård.

Än så länge råder det varken panik i medierna eller bland befolkningen, men läget trappas upp varje dag. Om läget påverkar den amerikanska ekonomin och det blir tydligt hur viktigt det är med en omfattande sjukvård kan det bli coronaviruset som till slut påverkar vem som blir USA:s nästa president.

Hälsningar från LA,

Peppe