Brev från Amerika

Kära läsare,

drar mig lite för att skriva den här grova generaliseringen, men det är vanligtvis lättare att intervjua äldre människor än yngre. Det beror helt enkelt på att äldre oftast har fler historier att berätta och en artikel blir så mycket roligare att skriva och läsa om den består av historier än av åsikter.

Min man producerar flertalet svenska podcaster och brukar uppmana programledarna att alltid fundera noga på hur historien de berättar ska sluta. Men en enkel dramaturgi, en början, mitten och slut, blir det så mycket behagligare att lyssna till. Behagligare eftersom lyssnaren då känner sig trygg i ett välbekant format och kan unna sig att bara njuta av själva innehållet. En story är också mycket mer underhållande än ett konstaterande.

På instagram är bilder som berättar en historia så mycket intressantare än de som bara strävar efter att vara snygga. Och instastories uteslutande roligare än stillbilderna eftersom de är mindre pretentiösa och har mer fokus på att föra berättelsen framåt. Medan instagrambilden berättar hur vi vill att folk ska se och låter instastorien följaren komma närmare avsändaren.

Generellt är unga människor (#inteallaunga) jag intervjuat mer ängsliga kring vad de vill berätta för en journalist medan de kan vara hur hudlösa som helst i sociala medier. Det kanske beror på att man i sociala medier själv kan skapa sitt narrativ, men om man blandar in en journalist blir det att blanda in en tredje person som kanske tolkar berättelsen på ett lite annorlunda sätt.

Både som mediakonsument och som journalist önskar jag att folk var mer generösa med sina historier. De säger oftast mycket mer om en person än en åsikt eller noga utvald bild.

Hälsningar från Hollywood,

Peppe