Brev från Amerika

Kära läsare,

Jag älskar verkligen att rida. Både en riktigt svettig lektion med en tränare och att rida ut barbacka på små bergsvägar tillsammans med en vän. Den första är full av prestation, den andra är total avslappning.

Jag läste på Twitter att gamla hederliga hobbyn har blivit otrendiga. Nuförtiden ska allt man gör göras som en prestation. Det ska leda till något. Man tränar för att bli smalare/starkare/hälsosammare, skriver för att bli utgiven, går på matlagningskurs för att imponera på gäster, fotograferar för att kunna ställa ut eller så har man helt enkelt inte tid med en hobby eftersom jobbet, familjen, Instagram och livet i sig tar så mycket tid och energi att man stupar isäng varje kväll.

Det är synd, jag tror att man mår bra av det kravlösa. Det som man gör bara för att det är kul, inte för att nödvändigtvis bli bättre och/eller imponera på någon eller ännu värre tjäna pengar på. Jag tro också att det kravlösa inte bara gör en mer harmonisk, utan också mer kreativ. Att inte jobba mot ett specifikt mål gör möjligheterna oändliga. Om det inte finns en risk för att misslyckas vågar man testa allt.

Det i sin tur gör tyvärr att en prestationsmänniska som jag blir sugen på det kravlösa just för att det i längden, liksom bakvägen, kanske leder till en bättre prestation. Att jag blir lite mer kreativ i mitt skrivande om jag bara skriver för egna ögon, att jag blir lite bättre i sadeln om jag rider barbacka ibland och att det är bra för musklerna att vila ibland de dagar då jag inte orkar springa den långa rundan.

Mitt mål under 2020 får bli att hitta en hobby som absolut inte leder någonvart. Det kommer att bli svårt, men jag ska klara det!

Hälsningar från LA,
Peppe