Brev från Amerika

Kära läsare,

visst känns 2020-talet som både framtiden och det förgångna? Det är svårt att säga 20-talet utan att tänka på jazz, kvinnor med pannband, korta klänningar, långa pärlshalsband och cigaretter med munstycken. Högkonjunktur och konsumtionsfest, fast med en börskrasch och nazism/fascism som väntade bara några år senare.

Nu går jag inte omkring och tror att historien upprepar sig. Det är lät att plocka fram likheter och ignorera det som inte passar in. Det som kommer att hända på 2020-talet är mycket mer relevant än det som hände för hundra år sedan. Det är årtiondet är nämligen en möjlighet för oss att städa upp och göra rätt. Vi har aldrig haft lika mycket vetenskaplig baserad kunskap om klimatförändringen som nu och om vi inte pressar våra politiker att fatta lagar kring konsumtion och koldioxidutsläpp kommer våra barn och barnbarn att få det svårt.

Vi är också medvetna om att inkomstklyftorna blir allt djupare. Här i USA har det inte varit så stora ekonomiska skillnader mellan fattiga och rika på femtio år. För att inte tala om rasismen som normaliseras på många håll. Se bara på hatbrotten gentemot judar, nyanlända i Sverige och de högerpopulistiska partierna som får allt större följarskaror.

Tänk om vi i år lyfte blicken från oss själva och istället gjorde ett nyårslöfte som inkluderade världen. Att 2020-talet blir året, årtiondet, då vi lovar oss själva att jobba för att jorden ska bli en lite bättre plats. Ansträngde oss för att bromsa uppvärmningen av planeten och att inkludera de andra.

Det låter kanske naivt i era öron, men jag tror faktiskt att man också på ett privat plan blir lyckligare om man strävar efter en bättre värld framför ett smalare och snyggare jag.

Hälsningar från LA,

Peppe