Brev från Amerika

Kära läsare,

jag vet inte om det är åldern eller miljön, men i min omgivning finns det en massa personer som inte dricker alkohol. De kommer i alla olika åldrar och har olika orsaker till sin nykterhet. Vissa har vuxit upp med alkoholiserade föräldrar och avskytt alkoholen sedan barnsben. En är gift med en person som inte klarar av att dricka alkohol i kontrollerade mängder och därför har hela familjen beslutat sig för att tacka nej till sprit. En kompis i trettioårsåldern märkte att hon drack en flaska vin och några glas whiskey varje kväll och att det gjorde henne både elak och oförutsägbar. En dag slutade hon helt. En annan kompis började aldrig dricka och så vidare.

För en person som jag som vuxit upp i ett samhälle där den som INTE drack alltid var tvungen att förklara sig är det både skönt och befriande att leva omgiven av de här människorna. Ingen av dem behöver urskulda sig när de tackar nej till ett glas vin till maten. Det är minst lika naturligt att dricka som att inte göra det.

Själv dricker jag gärna en mugg spetsad glögg på julafton och vin till maten. Det är länge sen, säg studietiden, som jag tyckte det var härligt med snaps. Jag vill inte heller att mina barn ska se den där lilla justeringen i beteende hos sina föräldrar när de blir berusade. Inte för att jag blir ett våldsamt as när jag är full, men för att det är obehagligt med en mamma som är aningen personlighetsförändrad.

Jag föreställer mig att de flesta som läser detta inte har problem med alkoholen, men kan vi ändå göra en gemensam pakt. Om det verkar som om grannarna är fulla, det skriks, bråkas, småbarnen är ute eller det helt enkelt känns som om någonting är fel. Knacka på och eller ring 112. Bättre falskt alarm än inget alarm alls.

Hälsningar från LA,

Peppe