Brev från Amerika

Kära läsare,

den här veckan firar man tacksägelsedagen, Thanksgiving, i USA. Det är ytterligare en av de högtider som jag under min uppväxt upplevt genom film och tv-serier och som jag hade svårt att ta på allvar de första åren vi bodde här. Det kändes mer som om vi LEKTE Thanksgiving än som vi verkligen firade det.

Nuförtiden är det en av mina favorithögtider. Jag gillar tanken på att samla ihop människor man gillar, äta gott och fundera på vad man är tacksam över. Jag vet att det kan låta löjligt i mångas öron, men jag tror verkligen att människan blir lyckligare av att påminnas om vad hon har än vad hon inte har. Speciellt i dessa tider då vi blir överösta av reklam som försöker få oss att tro att vi kan shoppa oss till lycka.

Tidigare år har vi firat med totala främlingar vi träffat i en lekpark, ensamma hemma, men svenska vänner i nationalparken Yosemite och i år blir det med grannarna här uppe i Topanga. Tydligen har de bjudit in före detta fruar, familjen till en av döttrarnas pojkvän, en föräldralös person och så vi -grannarna. Det jag är mest nervös över är att komma ihåg allas namn. Amerikanerna är själva så fruktansvärt bra på det.

Ja och lite nervös är jag också över att vara tvungen att säga högt det jag är tacksam över. Som finländare är jag rädd för att det ska uppfattas som skryt. Men jag kan väl värma upp här: Jag är tacksam för min otroliga familj, mina vänner, över att jag kan försörja mig på att skriva, hästarna i mitt liv, att jag får bo i Los Angeles, utsikten över Stilla havet och hälsan.

Uppmanar er att fundera på samma sak.

hälsningar från Amerika,

Peppe