Peppe bloggar om livet på västkusten

Okategoriserade

Utskälld på tåget

18 aug , 2019, 18.49 peppe

 

Kära läsare,

på tåget upp från Skåne till Stockholm fanns det bara plats i första klass och tysta vagnen. Det var inte en ultimat lösning när man reser med en nästan treåring, men vi var tvungna att åka just den dagen.

När vi hittat våra säten och satt oss ner började jag läsa en bok för nästa treåringen. Jag viskade, hon viskade och innerst inne var jag ganska stolt över att vi skötte tysta vagnen så väl. Det tog ändå inte många minuter innan en medelåldersman stegade fram från andra ändan av vagnen. Han passerade flera sällskap som småpratade i viskande ton, men stannade vid oss. Där höll han en lång föreläsning om hur barn var förbjudna i tysta vagnen och hur han verkligen behövde jobba utan att bli störd. Han ville att vi skulle flytta på oss. Byta vagn. Jag erbjöd mannen vänligt mina hörlurar och lade till att det antagligen är lättare för honom som är ensam att hitta en annan plats än för vårt sällskap som bestod av fem personer, men mannen sa att han hade sina hörlurar och vägrade flytta på sig. Sen gick han lika argt tillbaka.

Det slog mig att Sverige är ett otroligt land för barn på en makronivå. Föräldrapenning, barnbidrag, subventionerad förskola, gratis konst och kultur och en massa massa andra saker man i USA bara kan drömma om. På en mikronivå är barn ändå ofta ovälkomna. Kvartersrestaurangen på Östermalm himlar med ögonen och gör det mycket tydligt att de helst inte har barn som gäster. Det är sällan man får hjälp med barnvagnen i kommunaltrafiken och dörrar kan man hålla upp själv oberoende av hur många småbarn man rör sig med.

I USA är det tvärtom. Staten struntar blankt i barn och barnfamiljer, men folket ser alltid barnen som personer, småpratar med dem i kassakön i mataffären, är blixtsnabba med kritor och papper också på fina restauranger och det har ännu aldrig hänt att vi känt oss ovälkomna på tåget. Kanske det helt enkelt inte går att få både generösa myndigheter och generösa människor.

Det sagt kom det på Skånetåget faktiskt fram en man i trettioårsåldern och sa att hört medelåldersmannens arga föreläsning. Trettioåringen sa att vi var så välkomna i vagnen och tyckte att nästan treåringen uppförde sig exemplariskt. Det var så vänligt bemötande att jag nästan började gråta.

Hälsningar, Peppe

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *