Brev från Amerika

Kära läsare,

när Dolly Parton sjöng om hur tråkigt det var att jobba nio till fem och hur ens arbetsgivare sög all glädje ur en visste hon nog inte hur bra hon hade det (eller hur bra personen som jobbade 9-5 hade det. Partons arbetstider skilde sig antagligen från medelsvenssons). Nuförtiden låter det som en dröm. Att dyka upp klockan nio och gå hem vid fem och sen ha hela resten av dagen för andra uppgifter.

Som frilansare är jag alltid och aldrig ledig. I praktiken innebär det att jag jobbat när jag vill och när jag inte jobbar har jag lite dåligt samvete för att jag latar mig. Jag älskar mitt jobb och friheten som kommer med det, men det har hänt att jag sneglat avundsjukt på de som är helt lediga i fyra-fem veckor varje sommar. Men är någon verkligen det?

Nio till fem är ett minne blott när jobbet ligger och lurar bakom e-postmeddelanden i telefonen. För att inte tala om det frivilliga jobbet att hålla kontakten med släkt och vänner genom sociala medier och samtidigt upprätthålla en lyckad och lycklig bild av sig själv. För att kunna prestera och vara kreativ (inta bara konstnärligt kreativ, utan också konkret problemlösning) krävs det pauser ibland. Vila från jobbet och sociala medier.

Gör ett experiment och pausa allt under 15 minuter varje dag. En kvart då du varken producerar eller tar in information. En promenad utan podcast i öronen, en stund på tåget utan att du svarar på e-post eller gillar bilder på Instagram. Femton minuter när det bara är du och hjärnan. Det kommer att vara överraskande svårt i början, men den sätter tankarna igång.

Lycka till och ha en skön sommar!

/Peppe

Semester