Brev från Amerika

Kära läsare,

När sommaren och semestrarna kommer finns det mer tid över och vissa av oss kanske leker med tanken på att skapa. Vara kreativ. Kanske skriva en bok? Ifjol hade Dagens Nyheter en text om hur man skriver en bok på semestern. Kul tycker jag! Om man är kreativ, säger kanske någon annan.

Häromdagen lyssnade jag på en podd som handlade om kreativitet. Programledarna pratade bland annat om hur vanligt det är att bli kreativt blockade under barndomen och bära med sig den känslan genom resten av livet. Igenkänningen var hög. På lågstadiet konstaterade en musiklärare att jag verkligen inte kunde sjunga och sedan dess har jag hållit mig borta från allt som har med musik att göra. Musikläraren klistrade etiketten: Musikaliskt usel på mig och fram tills idag har jag burit den med mig.

Det tog länge innan jag såg mig själv som en kreativ person. Trots att jag dagligen skapade texter såg jag det mer som ett arbete än konst. För mig var nämligen kreativitet och konst om inte synonymer, men när besläktade. För långt upp i vuxen ålder fattade jag att kreativitet snarare är besläktad med just arbete. Det är en muskel som växer ju mer man använder den. Att skapa är att jobba fram någonting.

När jag såg kreativitet som något jag kunde lära mig, snarare än en egenskap man antingen har eller inte har öppnades slussarna. Det var då jag började fundera på hur och när jag är bäst på att skapa (på förmiddagen och inom ramar). Jag säger inte att allt blev lätt och bra med den här insikten, men den gav mig i alla fall tröst och hopp.

Sådär ja, nu är det bara att ta fram skrivmaskinen.

Hälsningar från Helsingfors,

Peppe

Kreativitet