Brev från Amerika

Kära läsare,

den här våren har varit Los Angeles regnigaste och kallaste i mannaminne. Ärligt talat inte bara i mannaminne, utan också rent statistiskt har det inte på mer än hundra år regnat så här mycket. Jag läste nånstans att människans kropp anpassar sig efter klimatet den befinner sig i. Folk som bor på nordligare breddgrader klarar av kyla bättre än människor vid ekvator och vice versa. I Los Angeles har detta rent konkret tagit sig i uttryck att temperaturen legat på ca 16 grader celsius och folk man mött på gatan klätt sig som om de var på väg att skida över Antarktis. Dunjackor, vinterstövlar och tjocka mössor. De enda i shorts är turisterna som optimistiskt klätt sig för att solen ska titta fram senare på eftermiddagen.

För naturen har detta varit en fantastisk vår. Aldrig förr harr blommorna blommat så intensivt och områden som vanligtvis färgmässigt består av olika nyanser av brunbeige har nu varit prunkande gröna. För att inte tala om att torkan nu är ett minne blott. Det finns tillräckligt med vatten i Kalifornien, vilket gläder alla, inte minst jordbrukarna.

Min egen kropp suktar efter varmare klimat, men till och med Palm Springs, som brukar vara ett säkert kort den här tiden på året, kunde inte komma upp i mer än 23 grader celsius. Lyckligtvis ser det annorlunda ut nästa vecka då temperaturen ska stiga till 35-snåret. Då ska vi ta en tur ut i öknen, suga åt oss värme. Bli så svettiga att det är irriterande. Låta det vara en sorts bastueffekt. Och sen, mindre än en vecka senare, sätta oss på flyget mot Finland och ta emot den nordiska sommaren som den kommer. Våra LA-kroppar är i alla fall anpassade efter klimatet där.

Hälsningar från LA,

Peppe

Klimat