Brev från Amerika

Kära läsare,

precis som ni läste jag också om FN-rapporten om att Finland är världens lyckligaste land. För andra året i rad. Undersökningen baserar sig bland annat på individers personliga bedömning av det egna välbefinnandet. När jag läser det här tänker jag, precis som ni: Det kan väl ändå inte stämma? Finländarna är stolta över sitt vemod. Vårt varumärke är melankolin! Hur ska vi kunna reparera den här varumärkeskatastrofen som FN med sin lilla undersökning nu skapat?

Rent objektivt sett är orsaken till finländarnas lycka lätt att förklara. Finland är ett tryggt land med ren natur och välfungerande hälsovård. Vi har än så länge ganska små inkomstskillnader och utmärkta skolor. Vi minst korrumperat och har mest pressfrihet. Det går ganska bra för Finland. Här finns egentligen inget att deppa över. Men jag har en teori: Den berömda finländska nedstämdheten kanske bara grundar sig i ordspråket ”Kell’ onni on, se onnen kätkeköö”. Den som lyckan har ska också gömma det. Melankolin är bara en PR-grej, innerst inne har finländarna alltid varit nöjda som bara den.

Orsaken till att vi kommer ut nu är enkel. Med sociala medier som lyckan har blivit en högstatusegenskap. Lite som jämställdhet. Det är lite skamligt att leva i ett ojämställt förhållande och lika skamligt är det att vara olycklig. Instagram och Facebook skapar en ny norm där alla är lyckliga, vackra och har snygga hem. Människan trivs bäst när hon tillhör en grupp och vem vill inte tillhöra gruppen glatt leende personer på sociala medier. Det måste vara nåt fel på den olyckliga.

Hälsningar från USA som ligger på 19:e plats.

/Peppe

Lycka