Brev från Amerika

Kära läsare,

i dagarna har det gått ett år sedan Metoo-uppropet satte igång och jag tänkte att det kunde vara intressant att se över vad som hänt sedan dess. I USA var det en artikel i New York Times som satte bollen i rullning. Filmmoguel Harvey Weinstein anklagades av ett stort antal kvinnor för att systematiskt förgripit sig på bland annat aspirerande skådespelare och sabbat karriären för dem som vägrat ha med honom att göra.

Kort därefter anklagades skådespelaren Kevin Spacey av flera olika unga män för att ha gjort oönskade sexuella närmanden, politikern Roy Moore för att när han var drygt trettio ha gjort närmanden på en fjorton år gammal flicka, stand up komikern Louie C.K. för att ha masturberat framför kvinnliga komiker, TV-profilen Charlie Rosen för att ha sexuellt trakasserat flera olika kvinnor på sin arbetsplats, Bill Cosby för att ha drogat och våldtagit nästan sextio kvinnor under årens lopp (hittills är det ändå bara Cosby som fått ett fängelsestraff). Det här är bara början på listan.

Metoo är en revolution på många sätt, inte främst för männen vars sunkiga beteende äntligen verkar få konsekvenser, utan för att kvinnor nu vågar komma fram och berätta. Upplevelser de flesta av oss har, men accepterat är en del av att vara kvinna, är inte längre självklara. Metoo har visat att vi tillsammans kan skapa en framtid där chefer som tafsar, tjatsex, fokus på vad kvinnan klädde sig i, drack och sade inte längre är relevant. Det som däremot är relevant är att ingen har rätt att utan tillåtelse ta på en annan människas kropp.

För några dagar sedan fick domaren Brett Kavanaugh livsstidsjobbet i Högsta domstolen trots att han anklagades för att ha försökt våldta en kvinna på en studentfest. Det obehagliga är att så många vägrade tro på kvinnan. Det krävs mod att stiga fram. Tina Johnson som gick ut med Roy Moores närmanden utsattes för mordbrand och Christine Blasey Ford som berättade om Kavanaughs övergrepp har varit tvungen att tillsammans med familjen lämna sitt hem på grund av alla mordhot hon fått. För att inte tala om att mer än hälften av alla republikaner tycker att Kavanaugh, även om han var skyldig, skulle göra sig bra i Högsta domstolen.

Det här leder till frågan: Var går gränsen? Är våldtäktsförsök okej, men inte våldtäkt?Att lite tafsande på personalfesten hör till? Boys will be boys, liksom.Att som älskad komiker som Louis C.K. masturbera framför högst ovilliga kvinnor ger tydligen ett straff på nio månader utanför offentligheten. De flesta försvinner ett litet tag och dyker sedan upp igen med som om ingenting hade hänt. Ett år efter Metoo verkar diskussionen handla lika mycket om hur synd det är om män som får ta konsekvenserna för sina handlingar och om det verkligen är rimligt att en man inte ska få stå på stand up-scenen, få ett toppjobb eller välbetalda filmroller ”bara” för att han tagit för sig av lite kvinnokropp.

Vi lever tydligen mitt i en backlash av MeToo och det är väl ganska naturligt. Människan strävar efter status quo och det är lätt att gå med på en tydligt ondskefull förövare som Weinstein som systematiskt trakasserat kvinnor, än att uppropet sprider sig via älskade komiker och skådespelare till helt vanliga människor som våra kompisar, pojkvänner, pappor och bröder. En hel kultur sätts i gungning då mäns beteende ifrågasätts och då är det inte konstigt att många drar i handbromsen. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Eller det gör vi visst, med MeToo får vi ett mer jämställt samhälle.

Hälsningar från Los Angeles,

Peppe

feminism, Hollywood, Metoo, Weinstein