Brev från Amerika

Kära läsare,

När jag känner att det är dags att påminnas om vad ”den andra sidan” tycker brukar jag gå in på en avlägsen bekants Twitter-profil och läsa inlägg och kommentarer där. Ungefär som jag följer Fox News på Twitter för att få ett så kallat ”annat perspektiv” bland alla nyheter från NPR, New York Times, Washington Post osv. Den här gången handlade det om #metoo. Den andra sidan tyckte att sånt som händer inom ett företag ska hållas inom företagets väggar. Alltså: Kvinnorna som anklagat den finska regissören för övergrepp och sadistiska metoder gjorde fel som offentligt berättade om det. Produktionsbolaget borde ha tagit hand om ”klagomålen”.

Jag antar att det finns många fler som tycker så här: Att en inte ska tvätta sitt smutsbyk offentligt. Att det är synd om män som begått vidrigheter och nu hängs ut. Att det handlar om ord mot ord (oberoende av hur många kvinnor som vittnar om liknande händelser med samma person). Vanligtvis löper manuset sedan som följer: När maktmissbruket uppdagas ber den anklagade lite luddigt om ursäkt för att folk blivit ledsna eller för att hen missförståtts. Hen låtsas vara helt omedveten om hur hen trakasserat folk.

Så här är det: essensen i   #metoo handlar om att gå ut offentligt. Att påvisa en struktur där män systematiskt trakasserar kvinnor. Jag vet att många män famlar vid halmstrået: det är enskilda rötägg som begått dessa övergrepp. Vanliga män är ju snälla! De har fruar och systrar och döttrar! Men tyvärr är vi alla delar av en patriarkal struktur där normen fram till #metoo varit att män har tillträde till kvinnors kroppar. Kanske inte alla män, men alla kvinnor. Alla som fortfarande finns på Facebook kan kanske minnas tillbaka på alla de kvinnor i flödet som skrev #Metoo i höstas. Och att inte göra någonting är samma sak som medgivande. Alla de män som inte sagt till, vare sig det handlar om en vanlig tisdag på kontoret, på firmans julfest eller på filminspelningen, är delaktiga i trakasserierna och i att strukturerna upprätthålls.

Styrkan i #Metoo är offentligheten. Att visa att du inte är ensam om dina upplevelser, utan att dina upplevelser som kvinna är allmängiltiga. Lite lite kan en man förminska och förklara hur fel en utsatt kvinna har som en vit person kan förklara att rasism antagligen bara är ett missförstånd för en svart person.

Snacket om drev och häxjakt vittnar bara om okunnighet och om att personerna som använder dessa begrepp i samband med #metoo inte vet skillnaden på journalistiska publiceringsbeslut och ett upprop som handlar om att synliggöra maktmissbruk och destruktiva strukturer.

Hälsningar från LA,

Peppe