Peppe bloggar om livet på västkusten

USA

Också amerikaner kan vara socialt obekväma

5 mar , 2018, 04.23 peppe

 

Kära läsare.

generellt är amerikaner väldigt sociala och enkla att småprata med. Grannarna hälsar alltid med en glad fråga om hur det är eller en önskan om en fin dag, i mataffären byter man några ord om vädret med personen i kassan och på restauranger finner man sig inte sällan i en diskussion med servitören. Att vara bra på att småprata betyder inte nödvändigtvis att man är en trevlig diskussionspartner.

De senaste veckorna har sjuåringen tjatat om en playdate med en kompis i klassen och när vi äntligen styrde upp träffen fann vi oss på den tomma skolgården en lördag eftermiddag med en pappa vi aldrig förr pratat med. Barnen lekte fint och det var liksom meningen att vi vuxna skulle umgås på ett naturligt sätt under de två timmar som playdaten varade.

En timme in hade pappan varken ställt mig eller min man en enda fråga. Istället malde han på om hur stort hans hus var, hur intelligenta hans barn var, hur lite läxor barnen får jämfört när han var liten, skolan borde vara mer auktoritär är och hur världsekonomin egentligen fungerar. Min man och jag utbytte i hemlighet blickar.

I dylika fall är det vanligtvis bäst att ta sin yrkesroll i bruk, ställa artiga följdfrågor och sedan medan monologen sätter fart igen helt enkelt tänka på andra saker. Det är nämligen sällan de intressantaste eller smartaste personerna som känner sig nödgade att oombett förklara, berätta och skryta om valfria ämnen utan att ens veta vad motparten sysslar med. Vi kunde i rimlighetens namn ha varit lärare, statsvetare, ekonomer eller experter i viket som helst av de otaliga ämnena som vi fick förklarade för oss.

När det gått en och en halv timme och pappan under en god stund förklarat för oss hur media egentligen fungerar kändes det direkt oartigt att inte avslöja att det nu var våra yrken han pratade om. Det fick faktiskt om inte honom att tystna, så i alla fall att stanna upp lite. Och det var då jag noterade det: Pappan var i nervös. Det var prestationsstress som fått honom att babbla på. Vi hade förväxlat dryghet med blyghet. Ett vanligt misstag. Efter den här upptäckte var det lättare att förhålla sig till honom. Och själv få insikten att också amerikaner kan vara socialt obekväma.

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe

Läs också

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *