Peppe bloggar om livet på västkusten

USA

Ska Oprah verkligen bli president

10 Jan , 2018, 04.01 peppe

 

Kära läsare,

Det som kallas Award Season drog i söndags igång med Golden Globes. Det som skilde sig från tidigare år är  att Oprah Winfrey, som första svarta kvinna, fick Cecil B. Demille-utmärkelsen och höll ett så bra tal att medierna dagen efter spekulerade om i hon är demokraternas nästa presidentkandidat. Den nuvarande presidenten har satt många nya standarder (lågvattensmärken) för presidentämbetet, en av dem tycks vara att en programledare och multimiljonär har samma politiska kompetens som en person som jobbat med politik hela sitt yrkesverksamma liv.

Nu säger jag inte att Oprah skulle bli en dålig president, ribban ligger för tillfället inte speciellt högt, men det finns ändå något väldigt tröttsamt och kanske till och med naivt i att tro att en person som är framgångsrik, känd, rik och verbal automatiskt också kan leda ett land.

Det skulle givetvis vara fantastiskt med en svart kvinna som president i det här patriarkala och rasistiska landet. Oprah är en viktig förebild och verkar vara en intelligent person. Hon representerar dessutom The America Dream, den fattiga flicka som jobbade och kämpade och till slut blev världskänd multimiljonär. Det är bara det att USA inte behöver drömmen om Amerika. Tvärtom behöver det här landet en politiker som inser att den sociala mobiliteten, alltså the american dream, är mycket mer möjlig i ett välfärdssamhälle. Ett där sjukförsäkring, föräldraledighet och subventionera barnavård är rättigheter och möjligheter för alla. Inte ett där de ekonomiska klyftorna blir allt djupare och de rikaste får skattelättnader efter skattelättnader.

Att bli president ska inte vara en popularitetstävling bland de rikaste kändisarna i USA. Den ultimata varumärkesbyggaren och fjädern i hatten. Tvärtom ska presidentskapet bygga på en ideologi att skapa ett allt bättre land för dess medborgare.

Hälsningar från Los Angeles,

Peppe

2 kommentarer

  1. Linda skriver:

    Bra skrivet, håller med. Men kanske mycket av presidentens makt kommer just från det han/hon symboliserar? Jfr Obama-efekten. Han var ju absolut politiker, men mycket av hans storhet låg ändå i det han representerade som landets första mörkhyade president. Då är det kanske helt berättigat att man uppnår posten med kändisskap som främsta merit, om motivationen är att man är villig att jobba för viktiga frågor och för en bättre framtid (och lär sig det politiska maskineriet vid sidan om). För att citera den fantastiska filmen Clueless: ”don’t you want to use your popularity for a good cause?”

    • peppe skriver:

      så sant, men tycker kanske ändå att det finns ett stort värde i att presidenten förstår både inrikes- och utrikespolitik, hur the staten och statsskicket fungerar. Obama hade ju jobbat inom politiken i många år plus hade en juristutbildning. hans hudfärg spelade såklart ett stort symboliskt värde, men vid sidan om det, eller främst av allt, var han en skicklig och påläst politiker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *