Brev från Amerika

Kära läsare,

på många sätt skiljer sig november i Los Angeles från november i Helsingfors, men en sak är exakt likadan: vinterkräksjukan. Denna mardröm till åkomma besökte oss förra veckan och drabbade speciellt den yngsta i familjen. Precis som i hemma i Helsingfors verkar spysjukan slå till precis när vi har som mest jobb. Jag ska lämna in ett bokmanus och Magnus producera två podcaster mer än vanligt.

När man är upptagen och barnen är sjuka blir det också extra tydligt att vi bor väldigt långt borta från hjälpande far- och morföräldrar. VAB kommer inte på fråga i en frilansfamilj med otåliga uppdragsgivare. Då är det bara att bita i det sura äpplet, turas om att springa ner till tvättstugan med nerspydda lakan, trösta, jobba, hoppas på att inte själv drabbas och tänka att det kommer att komma en dag då alla är friska.

När jag sitter vid datorn och skrived med högra handen och har en gnällig baby på vänstra armen brukar jag föreställa mig att jag egentligen spelar ett videospel och nu kommit upp till en av de allra högsta nivåerna. Avslutar jag texten och kan skicka in den före deadline har jag vunnit, misslyckas jag är det GAME OVER. Det gör inte utmaningen lättare, men faktiskt lite roligare.

Hälsningar från Kalifornien,

Peppe