Brev från Amerika

Kära läsare,

#metoo-kampanjen gör mig så ledsen. Att sexuella trakasserier och övergrepp är så vanliga att varje kvinna råkat ut för dem. Åtminstone varje kvinna i min generation och yngre. Många kvinnor från äldre generationer, med ett antagligen ännu mer sexistiskt samhällsklimat, väljer att skaka av sig nyp i baken och sexistiska skämt som jargong och humor. ”Lite ska man väl tåla, man är ju ändå en stark kvinna!”. Jag föreställer mig att de här kvinnorna växte upp under en tid då det var det enda sättet att orka. Att visa sig stark och boys will be boys. Att stå över det. Men  trots att man själv har privilegiet att inte uppleva sexism som ett problem innebär det inte att det inte skulle existera för andra.

#metoo-kampanjen visar hur yngre generationer ställer sig på barrikaderna och kräver nolltolerans. En klapp på rumpan är en del av en patriarkal struktur där kvinnors kroppar och integritet inte respekteras. Alla sorters sexuella trakasserier och övergrepp hänger ihop, de är inte enskilda händelser som bara råkar hända folk. Trakasserierna handlar om kultur och maktstrukturer. Förövare och offer. Och det är inget fel på att vara ett offer. Offer är inget personlighetsdrag, det är något en förövare gör en till. Lika lite som en person som blir rånad ska skämmas över att bli av med plånboken ska en kvinna som blivit utsatt för sexuella övergrepp känna skam. Om vi inte pekar ut förövare och offer kan vi inte heller identifiera ett problem.

#metoo-kampanjen gör mig också glad. Den visar styrkan i att samlas kring ett problem och kräva en förändring. Det handlar inte om att peka ut enskilda förövare och stämpla just dem som onda och alla andra som goda. Den handlar om att visa att kulturen vi lever i hittills har accepterat sexistiska uttryck, men att det får vara nog nu. Att alla som skrattar med när chefen drar sexistiska skämt, är tysta när kollegan tafsar, ser åt ett annat håll när den fulla mannen sätter sig bredvid en kvinna på tunnelbanan och tjatar om sex och alla andra situationer där en persons integritet kränks är en del av problemet.

#metoo-kampanjen bevisar att det inte bara är snuskgubben i parken som begår övergrepp. Det är också våra kompisar, kolleger och bröder. Folk som också är roliga, vänliga och generösa. Det är helt vanliga människor som vuxit upp i en kultur där de med makt har tillgång till de med lite mindre makts kroppar. Men nu är det slut. Vi är för många som sätter ner foten för att detta ska kunna fortsätta.

Hälsningar från L.A.

Peppe