Peppe bloggar om livet på västkusten

Finland,finlandssvenska

Låt din kumpis tacka nej

11 Aug , 2017, 09.31 peppe

 

Kära läsare,

nu kommer ni att tycka att jag är en gammal, tråkig gnällspik, men jag måste skriva några ord om alkoholhetsen i Finland. Som sig bör i Augustifinland var jag jag bjuden på en kräftskiva ute i skärgården. Det var en ljummen kväll och runt de två borden satt roliga människor mellan trettio och fyrtiofem. Barnvakter såg till avkomman och de flesta skulle övernatta. Kräftorna bars ut och den iskalla, trögflytande snapsen hälldes upp.

Jag har druckit min beskärda del av snaps i livet så jag smuttade mest till syns på glaset när det var dags att dricka. Visorna avlöste varandra och för första gången i livet lyssnade jag till orden. De handlade om hur alla som inte är fulla är tråkiga, om hur drömmen vore om alla vattendrag bestod alkohol och om hur  man ränner till spritbolaget och sen väljer att dricka etanol. Det är ju kul, men samtidigt också lite sorgligt.

Jag är inte den som är den. Jag har också stått på bordet och sjungit om en liten vodka, gungat till halvankaren och haft några av de roligaste kvällarna i mitt liv i samband med de här kulturyttringarna, men just den här gången slog det mig hur absurt det är att vuxna människor hetsar varandra till att bli fulla. Och jag, fattar det är den del av den finlandssvenska kulturen, men samtidigt har Finland inte för få problem med alkoholmissbruk. De flesta av oss klarar av att vara stupfulla en lördag, utan att falla ner i träsket, men alla gör med största tydlighet inte det.

När snapsvisorna var sjungna stod mitt lilla, till brädden fulla glas, kvar på bordet som om en kräftskiva aldrig skett och folk började skämtsamt påpeka att det var dags för mig att dricka upp. Jag sa att jag inte hade lust och märkte hur det sänkte stämningen lite. Någon frågade hoppfullt om jag var gravid eller om jag kanske skulle köra hem samma kväll (de två enda rimliga svaren på att tacka nej till sprit i Finland). Jag upprepade att jag bara inte hade lust. Ett par av gästerna blev lite obekväma och nån började tala om punsch. När en tackar nej öppnar hen ofrånkomligen dörren till möjligheten för också andra att tacka nej eller till och med ifrågasätta varför man ska tacka ja.

Samtidigt har det i mitt Facebook-flöde under de senaste åren dykt upp allt fler fyrtioåringar som helt slutat med alkoholen. De visar stolt upp antalet dagar de varit nyktra och svär på att de aldrig mått så gott. Nu är jag själv inte lika dramatiskt lagt. Jag tackar inte nej till ett glas vin och det finns få saker som smakar lika magiskt gott som en kall öl efter bastun. När jag själv vill. Det jag är trött på är vuxna människor som sprithetsar varandra för att själva känn sig bekväma i sin alkoholkonsumtion. Min hälsning inför sensommarens fester är därför: Finns det en kumpis som tackar nej, låt hen göra det.

Hälsningar från skärgården,

Peppe

9 kommentarer

  1. Matti Ylijukuri skriver:

    Jag anser inte att dessa snapsvisor är skadliga på något sätt. Dessutom är de rikssvenska betydligt grövre om jag inte missminner mig. Vi har våra kräftskivor, men aldrig skulle vi tvinga någon att dricka, inte ens att äta av kräftorna.

  2. Elisabeth skriver:

    Jag känner mig ibland som paria när jag väljer bort alkohol. Jag mår inte bra av alkohol men tackar inte nej till ETT GLAS gott vin som en del av en måltid.
    Ser omkring mig medelålders kvinnor som har verkliga problem med sitt drickande. Det leder till att alla högtider, veckoslut å semestrar går i alkoholens tecken. Jag känner mig ensam å trist med min vanliga umgängeskrets som bara väljer bort spriten om de är allvarligt sjuka.
    Tyvärr är det fallet just nu. Flera av mina kompisas dras med följdsjukdomar eller åldersrelaterade besvär.
    Stämningen är inget vidare å irritationströskeln låg – en del funderar tom om legaliserat gräs som i USA är ett bättre alternativ….För vissa är alkohol nämligen allmänmedicin mot stress, depression å fysiska smärtor som kommer med
    åren. Vad ja själv kan göra för att hjälpa mina vänner vet jag inte. Att tala om saken hjälper inte – medberoende är jag – men att lyfta katten på bordet är bra. Livet är så mycket mer än klirr med flaskor.

  3. Ella Palmeby skriver:

    Nu har jag inga ”kumpisar” (tror jag i alla fall, vet inte vad en kumpis är) men de kompisar jag har som jag gärna äter kräftor med och tar en snaps med, blir väldigt sällan fulla! En snaps är inte värre än ett glas vin, men bättre till just kräftor.

  4. Magnus Rögård skriver:

    Problemet med Borgs ”snippmätartävling” och annat i stil med det, kan sökas i snedvriden alkoholkultur, som trots upplysning har sina rötter i urgamla vanor, där det tidigare och ännu tills nu är kvinnan som i allmänhet får ta hand om den fyllsiga gubben. Det gavs och ges inte tid ännu åt kvinnlig könsmätning, men den tiden kommer så småningom via alla samhälliga försök till jämställdhet mellan kvinnor och män på gott och ont. Det vore tid att prioritera ett nyktert samhälle, också så här i kräfttider. Behövs det alkohol för att äta kräftor?

  5. Petra skriver:

    Tack för ett jätte bra inlägg om vår absurda alkoholkultur i Finland. Den känns lika gammalmodig som att röka inomhus….!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *