Brev från Amerika

Kära läsare,

precis som i resten av världen finns det mer och mindre lokala skönhetstrender. Här i Los Angeles är injektioner av olika slag nästan lika vanliga som frukostmackan. En god vän berättade hur hon gått på en vanlig ansiktsbehandling och fått rådet att spruta in lite botox i ansiktet för att råda bot på några, för mig osynliga, leverfläckar. Några dagar senare berättade en mamma på skolan hur hon älskar samma botox. Med några månaders intervaller får hon giftet insprutat i pannan för att se yngre och mindre bekymrad ut. Hon har gjort det sedan hon var trettio och berättade stolt att det är samma läkare som familjen Kardashian brukar besöka. Hen ska vara Los Angeles bästa.

De flesta av mina vänner förlänger sina ögonfransar en gång i månaden och det är inte alls ovanligt med kemiska ansiktsbehandlingar och fillers för att fylla ut rynkor i ansiktet eller få läpparna att puta lite mer. Det är inte konstigare än att pudra sin näsa eller måla läpparna röda.

Jag lägger absolut ingen värdering i att utföra skönhetsingrepp, vare sig det handlar om att kirurgiskt lyfta sina ögonlock, att spruta in botox i pannan eller måla läpparna röda. Folk (okej, mest kvinnor) har i alla tider gjort sig vackra med olika sorters hjälpmedel. I en stad som Los Angeles där ungdom och utseende värderas extremt högt och där många har väldigt mycket pengar är det inte så konstigt att folk lägger ner både tid och pengar på sitt utseende.

Själv funderade jag häromdagen på att förlänga ögonfransarna, men hindrade mig i sista minuten. Inte för att jag är så himla down to earth eller för intellektuell för att lägga ner en massa pengar på skönhetsprodukter- och ingrepp, men för att jag tror att det är så himla svårt att sluta. När jag en gång börjar förlänga fransarna, fylla ut rynkorna och puta med läpparna kommer det att vara väldigt svårt att sluta. Ett liv som mitt vanliga rynkiga och kortfransade jag kommer antagligen att se bedrövlig ut när jag vant mig vid den polerade och uppgraderade versionen.

Än så länge nöjer jag mig med mascara, läppstift och stora solglasögon. Det har jag dessutom råd med.

Hälsningar från Santa Monica,

Peppe