Brev från Amerika

Kära läsare,

här i Los Angeles har jag en väninna som fick barn för exakt två år sedan och som sedan dess varit medlem i en exklusive mammagrupp. Mammorna träffas både med och utan sina små älsklingar och kulturskillnaderna mellan USA och Sverige är både obefintliga och anmärkningsvärda.

Det var via min väninna som jag fick veta om att många amerikanska mammor verkligen äter moderkakan efter att ha fött barn. Vissa mal ner den i en proteinshot, andra gör små piller av den. Nuförtiden tycker jag inte ens att det är speciellt chockerande, trots att jag fortfarande inte riktigt förstår varför. Här finns skådespelarmamman som hade en månad på sig efterförlossningen att återgå sin gamla storlek och en gång kom skådespelaren och musikern Zooey Deschanel med på mammagruppens sångstund. för tillfället nu är nanny cams, alltså kameran som håller ett öga på barnskötarna, aktuella.

Tydligen har alla i mammagruppen, utom min kompis, en kameran som under dagen övervakar det som sker mellan barn och barnskötare. Till mammornas försvar säger alla att de informerat alla inblandade om sina nanny cams, men precis som i Big Brother glömmer man efter en tid bort att man blir filmad. När mammorna träffas sitter de sedan och klagar på att barnskötaren kollar på sin telefon för ofta eller inte engagerar barnet i pedagogisk lek.

Min svenska vän säger att hon har fullt förtroende för sin nanny, men att hon också blir allt mer påverkad av sin mammagrupp. Hon grubblar på om hon konstig eller till och med en dålig mor som inte filmar in det som händer i hemmet medan hon är borta? Och var ska hon i så fall installera kameran? I en teddybjörn i bokhyllan?

Hälsningar från Los Angeles,

Peppe