Peppe bloggar om livet på västkusten

feminism

Amma eller inte amma i USA

25 mar , 2017, 19.05 peppe

 

Kära läsare,

min i Frankrike bosatta kompis Helena skrev på Helsingin Sanomat om hur hon såg två kvinnor amma på en bänk och hur det slog henne hur ovanligt det är i Frankrike jämfört med Finland. Här i Los Angeles kan jag inte precis påstå att det sitter öppet ammande kvinnor i varje kvarter, men det är inte helt ovanligt. Faktiskt lika vanligt som att se föräldrar mata sina spädbarn med flaska.

Redan under graviditeten frågade min Los Angeles-barnmorska om jag tänkte amma. Hon var väldigt noga med att poängtera att hon inte sätter någon värdering i mitt beslut, jag får givetvis fritt välja själv. Det kommer att gå bra oavsett. Väljer jag att amma stöder hon mig, väljer jag att ge babyn ersättning är det precis lika bra. Jag svarade att jag ännu inte bestämt mig och hon sa att jag kan ändra mig så många gånger jag vill.

När jag födde barn i Finland drygt sex år tidigare upplevde jag situationen helt annan. Både kvinnor och män, barnmorskor, folk med och utan barn hade en åsikt om amning och den åsikten var ett unisont: amning är alltid det bästa och helst enda alternativet. Många hänvisade till WHO’s rekommendationer om minst sex månaders helamning. Och de hade ju delvis rätt: amning ÄR bra. Speciellt om man bor i på en plats där det är svårt att få tag på rent vatten och blandar modersmjölksersättningen med smutsigt sådant. Men barn som växer upp på ersättning (på rent vatten) mår också bra. I själva verket finns det ingen skillnad på barn som vuxit upp i samma familj där det ena ammats och det andra fått ersättning.

I USA ammar knappt 30 procent av mammorna när babyn fyllt sex månader. Vissa mycket kortare andra längre. Jag har en kompis som ammade tills dottern fyllde två och en annan som inte ammat en sekund av sitt liv. Jag tycker att detta är så befriande. Att alla inte ska tryckas ner i samma form. Själv valde jag att kombinera amning med ersättning under de första månaderna. Mest för att jag gillar att sova åtminstone varannan natt och ibland komma ut bland vänner utan baby. Dessutom ville min man gärna vara med och mata lilla Majlis.

Hälsningar från köksbordet,

Peppe

 

Läs också

2 kommentarer

  1. Anna skriver:

    Som utbildad barnmorska som gått WHO:s amningshandlednibgskurs måste jag bara säga att det viktigaste är att barnet får i sig mat. Det som känns bra för en familj fungerar kanske inte för en annan.:)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *