Kära läsare,
Jag överraskas ofta av Los Angeles-bornas intresse för babyn. På en federal nivå är USA sannerligen inget barnvänligt land. Vissa stater har ingen föräldraledighet alls och de som har det är orimligt stolta över ynka sex veckor av betald ledighet. Glöm barnbidrag och gratis skolluncher. Förskolan är svindyr och föräldrarnas arbetsdagar ofta väldigt långa.
Men på ett privat plan är folk väldigt barnvänliga. När jag är ute och går med Majlis och svänger in på det lokala cafét, i en affär, hos skomakaren eller bara stannar vid ett trafikljus är det alltid någon som vill kolla ner i vagnen och gulla lite med babyn. Kvinnor givetvis, men överraskande ofta också män i alla åldrar. Tonårspojkar, gamla gubbar och medelålders män i kostym. Inte sällan berättar de om sina egna syskon, barnbarn eller barn och så uppstår ett kort litet möte mellan två människor. Jag tycker detta är intressant eftersom USA är ett land med strikta könsroller där män ska vara tuffa, starka och inte speciellt känslosamma.
Sedan blir det grönt ljus, kaffet jag beställt är färdigt eller det är hans tur att betala i kassan, vi önskar varandra en bra dag och skiljs åt. Tycker att det är så fint. Ett kort möte vilt främmande människor emellan.
Nu får ni rätta mig om jag har fel, men själv har jag aldrig stött på fenomenet ”främmande män som tycker ens baby är söt” varken i Stockholm eller Helsingfors. Har ni?
Greetings from Santa Monica,
Peppe
Här bloggar
Peppe Öhman är Hufvudstadsbladets utsända reporter i Los Angeles. Hennes reportage finns i tidningen på webben.
Här bloggar hon mer privat om livet på västkusten.
Oj! Två gånger har det hänt att fämmande män har kommenterat baby/barn i Helsingfors. (Jag bor inte i Helsingfors, men nog i Finland)
Första gången det hände var på Stockmann och jag bar min babypojke, knappt halvår, i famnen. Då dök det upp en grupp japanska män som lovordade och gullade med gossen! Jag minns att jag var både lite generad och rörd av den händelsen.
Den andra gången (det var visst också på stora varuhuset) hade jag med mig min då fyraåriga dotter. Hon hade på sig en vacker röd yllekappa som hon ärvt av sin gudmor (vi var ju i stan och hon kunde ha något annat än den där eviga halaren…) Med blå ögon och blonda lockar skuttade hon vid min sida då två italienska unga män stannade upp och började ”lovsjunga” barnet. Samma genanta och rörda känslor igen…
Så… det var mina erfarenheter av spontana, men inte så finländska män i Finland.
Fint ändå! (och ser fram emot den dagen också finska män vågar visa att de tycker babyn är söta) kram