Kära läsare,
som många av er vet var ett av Donald Trumps första handlingar som president att begränsa kvinnors rätt till sina egna kroppar. Under Trumps ledning röstade kongressen igenom en lag som förbjuder statligt stöd till abortkliniker. Donald Trump stoppade själv allt federalt stöd till internationella organisationer som informerar om abort. Redan under presidentkampanjen sade Trump att kvinnor som gör abort skulle straffas.
Enligt republikanska kongressledamöter handlar lagstiftningen om att ”rädda liv” men i praktiken kommer det att betyda det motsatta. Som vanligt i USA är det de svagaste och fattigaste som drabbas hårdast. De som inte har försäkring eller råd att gå till privata kliniker kommer nu att vara tvungna att söka hjälp från annat håll. Ett skräckexempel är det som hände i Texas då en statlig lag gjorde att fler abortkliniker måste stängas. Enligt en artikel i The Atlantic ledde detta till att mellan 100 000 och 240,000 kvinnor Texas mellan åldern 18 och 49 hade försökt avbryta en graviditet själva. Vanligast var att ta medicinen Misoprostol (Cytotec), homeopatiska mediciner, få slag i magen, alkohol eller hormonella piller. Många köpte också ”abortmediciner” illegalt importerade från Mexiko. Texas har den största mödradödligheten i västvärlden.
Att en kvinna ska kunna bestämma över sin egen kropp är en del av en demokrati. Att aborträtten nu ifrågasätts också på andra ställen i världen handlar om mäns kontrollbehov över kvinnors kroppar och beslutsrätt. Trumps beslut kommer att leda till en osäkrare hälsa för massor av kvinnor världen över. Till saken hör också att många av de organisationer som presidenten nu kvävt finansieringen till jobbar med mycket mer än abort. Planned Parenthood erbjuder preventivmedel, bröst- och livmoderscancer, vaccinationer, klimakteriebehandlingar och mycket mer.
Att protestera mot en inskränkning av aborträtten är att stå upp för kvinnors lika rättigheter.
Ledsna hälsningar,
Peppe
Här bloggar
Peppe Öhman är Hufvudstadsbladets utsända reporter i Los Angeles. Hennes reportage finns i tidningen på webben.
Här bloggar hon mer privat om livet på västkusten.
Nej, alla tycker inte som du, Peppe (27.1) Visst skriver man vad man vill i sin blogg men jag är nog förvånad över den ensidighet som Peppe Öhman många gånger visar i sin rapportering från Amerika.
Att vara Hbl:s utsända reporter innebär ett ansvar i rapporteringen. Skulle man tycka. Det ska väl inte kunna gå att enbart ha sin egen agenda om man vill rikta sig till en större del av Hbl:s läsare.
Idag i Hbl: Stor rubrik om att Aborträtten= Kvinnors rätt till sina egna kroppar. Att det är en del av demokratin. Och att om aborträtten nu ifrågasätts så handlar det om ”mäns kontrollbehov över kvinnors kroppar och beslutsrätt”.
Jaha. På riktigt? Det var ju enkelt.
En annan bloggare kunde ha skrivit ”En av Trumps första handlingar var att lyfta upp det ofödda barnets rätt till liv”. Det är ju den andra sidan av slanten. Men den tanken kommer inte ens upp i bloggen. Varför? Skulle vara intressant att höra hur Peppe resonerar om det.
Att protestera mot en inskränkning av ett barns rätt till liv är att stå upp för mänskans lika rättigheter. En som inte kan tala för sej själv .Här handlar det inte bara om kvinnans rättigheter utan också barnets. En för stor fråga för att ignoreras i en blogg.
Hej Majen, som du alldeles säkert vet, men totalt missade i det här fallet, finns det en skillnad mellan en opinionstext (t.ex. blogg som denna) eller nyhetstext. En opinionstext är en text där skribentens åsikt kommer fram. Om du läser mina nyhetstexter är de givetvis rapporter ej opinion. Och ja, jag håller givetvis fast vid att kvinnan ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Ett befruktat ägg är ej ett barn.
Peppe, om aborträtten handlar om kvinnans rätt till sin egen kropp inklusive det liv som växer i hennes livmoder, leder detta inte då till en förståelse där kvinnan har rätt att få abort fram till barnets födelse? Eller tror du att kvinnans rätt slutar vid någon punkt under graviditeten, och när och varför i så fall?
Du säger också att ett befruktat ägg inte är ett barn, men det är ändå inte befruktade ägg som blir aborterade, utan längre utvecklade foster/barn. Hjärtat börjar slå ca 18 dagar efter befruktning, och hjärnvågor kan mätas 6 veckor efter befruktning. Är det inte missvisande i en diskussion om aborter, som kan göras väldigt sent i en del av USAs delstater, att prata om befruktade ägg?
Väldigt få aborter görs så sent som vecka 18 och att argumentera att det är ett barn i kvinnans mage vid den tidpunkten är inte hållbart. Poängen är ändå: Kvinnans rätt till sin egen kropp kommer före äggets/fostrets.
Jag är förbryllad. Du nämner graviditetsvecka (gv) 18, och det verkar som att du tror att det var det jag skrev. Hjärtat börjar slå ca 18 dagar efter befruktning, dvs i gv 5!
I USA sker ca 35% av alla aborter under eller innan gv 6. En graviditet bekräftas vanligen tidigast i gv 4-5, när menstruationen uteblir. Så de flesta aborter (över 65 %) leder till att ett hjärta slutar slå.
Du konstaterar att det inte är hållbart att argumentera att det är ett barn i magen (vid gv 18). Varför är det inte det? Vad händer efter det skedet av utvecklingen som gör att (de facto) ett barn sedan föds (gv 21-42)? Det är klart att det handlar om en liten och ung individ, men storlek och ålder borde inte få påverka vårt värde som människor.
Vi har alla varit i våra mödrars magar, och vi är (förhoppningsvis) tacksamma för att vi inte blev aborterade. En individs livscykel börjar vid befruktningen, då en unik uppsättning av DNA kommer till. Sedan går vi som människor genom många kroppsliga och mentala förändringar innan vi till sist dör. Vid abort dör en specifik individ, kvinnans eget barn, som i hälften av fallen är en kvinna som aldrig kommer att få rätten att bestämma över sin egen kropp. Det är extremt sorgligt.
Det är en sak om kvinnans liv ställs emot fostrets, men abort handlar ytterst sällan om liv och död för mamman, medan det alltid är en liv/död fråga för barnet. Kvinnor ska ha rätt att bestämma över sina kroppar så länge som detta inte skadar en annan kropp.
Kan vi inte ena oss och älska våra barn, födda och ofödda, och se till att ingen blir fråntagen sitt liv, men att alla får ett gott hem? Om en kvinna befinner sig i en krisgraviditet, varför inte stöda henne och hjälpa henne: Att bli redo för barnet som kommer eller att vid behov ge barnet upp för adoption.
Genom mitt frivilligarbete bland kvinnor i krisgraviditeter och kvinnor som genomgått abort har jag lärt mig av erfarenhet och forskning att abort inte är bra för kvinnor. Det skulle bli för mycket att skriva mera om det här, men med dessa kvinnors stöd vill jag påstå att gravida kvinnor förtjänar mycket mera av samhället än att erbjudas abort.
Förstår jag dig rätt nu, du är emot aborträtt för kvinnor? (Reproduktivt självbestämmande är en mänsklig rättighet som är fastställt i ett flertal internationella konventioner.)
Hej Majen!
Som Peppe papekar nedan ar ju detta en opinionstext och en blogg – sa den ska ju forvantas spegla sin forfattares synvinkel.
Sedan vet jag inte vad du menar med en ”storre del av HBL:s lasare”, men jag tror att en stor del av Husis-lasare faktiskt uppskattar sadana har texter, (i) for att man garna vill lasa texter fran olika synvinklar och fran forfattare med olika asikter och/eller (ii) for att man ar feministisk och finlandssvensk.
For mig, som Husis-lasare, ar det just opinionsskribenter som Peppe som gor att jag fortsatter lasa – skribenter som ar progressiva, feministiska, finlandssvenska (och skriver bra).
I just denna fraga vill jag papeka att jag (liksom de flesta Husis-lasare jag kanner) starkt skriver under att kvinnor ska ha rätt att bestämma över sina egna kroppar och att abortratten ar helt otroligt viktig.
Tack <3 <3 <3
Som jag ser det så har ett foster en egen kropp och ”bor” under några månader i kvinnans kropp för att kunna utvecklas.
Hittade ingen svara-knapp på diskussionstråden vi hade, så jag svarar här. Ja, du förstår mig rätt. Jag understöder aborträtten endast i de sällsynta fall då kvinnans liv är i fara, när ett av liven måste prioriteras för att båda inte skall dö. I övriga fall anser jag att människans rätt till liv, oberoende av hennes utvecklingsstadium, går före rätten till reproduktivt självbestämmande. Att något är internationellt accepterat betyder inte automatiskt att det är moraliskt rätt.
Samtidigt må det sägas att jag ömkar för kvinnor som befinner sig i krisgraviditeter, och är så aktiv som jag kan inom föreningar som gör sitt yttersta för att lindra det lidande som en sådan graviditet kan åstadkomma. Vi tror bara inte på abort som en god lösning. Vi känner många kvinnor som är tacksamma för vårt stöd, tacksamma mödrar till barn de nu inte ens kan föreställa sig att de en gång ville abortera.