Peppe bloggar om livet på västkusten

USA

Jag älskar Los Angeles

11 Oct , 2016, 20.56 peppe

 

Kära läsare,

Jag gjorde misstaget att läsa en kommentarstråd på Facebook. Just den här klagade på att Hufvudstadsbladet och den här bloggen bara skriver negativt om USA. För inte så länge sedan klagade någon på motsatsen, men så är det med åsikter – alla har en och tycker att det är den enda rätta. Se bara på Donald Trump.

Men nu ska vi inte tala om Donald Trump, utan om hur fantastiskt det är att bo i USA och speciellt i Los Angeles, Kalifornien. För vet ni vad, detta är en underbar plats. Varje dag tänker jag för mig själv: ”Herregud, vilken tur jag har som får bo på det här magiska stället”. Här finns nämligen allt. Ett kvarter från min ytterdörr ligger Stilla havet, inte sällan ser jag ett gäng delfiner simma förbi när jag joggar längs med strandkanten. Solen skiner alltid och det gör människorna också. Det fina med människorna är att de verkligen ser varandra. Här undviker man inte en granne i trappan, istället småpratar man en stund, frågar hur den andra mår. Detsamma gäller i mataffären, på kafét och gymmet.

Jag vet att man i Finland brukar kalla det ytlighet. ”Kvinnan på gatan är INTE på allvar intresserad av hur du mår, trots att hon frågar dig det!” Men är det då bättre att bara ignorera sina medmänniskor och på det sättet demonstrera sitt ointresse för dem? Att en två tonårskillar på gatan ropar grattis till graviditetet! ”You’re belly is cute!” är tusen gånger trevligare än att personen framför en smäller dörren i ansiktet på en då man är på väg in i en affär i Finland.

Missunnsamheten är minimal här. Kommer man med en idé gratulerar folk en och börjar genast fundera på om de känner någon som kunde hjälpa en med idén. Det finns ingen uppfattning om att andras framgångar gnager på ens egen möjlighet att lyckas. Snarare är det tvärtom: Ju fler framgångsrika människor man har i sin närhet, desto större är chansen att det ska gå bra för en själv.

Och då har jag inte ens börjat prata om maten! Hur otroligt god och förmånlig maten är här. Färska frukter och grönsaker, bondens marknad två gånger i veckan.

Ja vet ni, jag kan inte påstå att jag, förutom vissa specifika människor och bastu med syrran en gång om året, saknar Finland alls.

Greetings from L.A.

Peppe

 

2 kommentarer

  1. Jenny skriver:

    Hej!
    Som nyss hemkommen från Los Angeles kan jag inte låta bli att kommentera det här inlägget. Santa Monica må vara paradiset, men LA i stort stämmer det inte på. Det finns allt i LA, men att dra nytta av det är svårare. Trafiken är ju ett helvete. Vart man än vill komma så tar det timmar, eftersom trafiken för det mesta står stilla. Att se LA är egentlien möjligt bara under ett fåtal timmar mellan att morgonrusningen lagt sigt och att eftermiddagsrusningen börjar. Eller på veckoslut tidigt på morgonen innan alla andra har vaknat. Utan den här dagliga stressen i trafiken skulle jag hålla med om att LA är en härlig plats. Till vissa delar i alla fall.

    • peppe skriver:

      Hej Jenny, hemligheten ligger i att bo och jobba i samma stadsdel. (och så lär man sig ganska fort trafiken och har kanske ett större tålamod med den än hemma i Finland).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *