Kära läsare,
Nästa månad har jag bloggat i elva år. Inte bara på den här plattformen, men på många olika. På min första blogg Livet & Helsingfors, som senare förvandlades till Livet & L.A., Skriver jag fortfarande dagligen och har ungefär 20 000 läsare i veckan. Trots att jag också gillar Twitter, Instagram, Snapchat och Facebook (eller Facebook gillar jag faktiskt inte speciellt mycket, det känns mer som ett nödvändigt ont) är bloggen fortfarande min favoitplattform. Bloggen har gett mig, jobb, bokkontrakt, vänner, kontakter, inkomst och gjort mig till en bättre skribent.
Under alla dessa år av bloggande har jag också noterat att det faktiskt finns vissa skillnader mellan kvinnor och män. Jag inser givetvis att de är kulturella, inte biologiska, men fascineras ändå av dem. Generellt, innan ni sätter kaffet i vrångstrupen och börjat hojta INTE ALLA MÄN!, kom ihåg att jag skrev generellt, finns det en viss skillnad i mellan kvinnors och mäns kommentarer.
När män kommenterar är de oftare tvärsäkra. Så tvärsäkra att de kunde gå igenom berg för sin åsikt. För vanligt är det just en åsikt de kommer med, inte fakta. Men de presenterar sin åsikt som fakta. Jag antar att det är ett privilegium som kommer med att vara normen i samhället.
När kvinnor kommenterar ställer de oftare frågor, de berättar om egna erfarenheter och de hejar och peppar. Det är lite ironiskt eftersom det fortfarande finns nåt slags felaktig uppfattning om att män generellt är rejäla, medan kvinnor snackar skit och lägger krokben för varandra. Min erfarenhet är den motsatta, den mängd kärlek, respektfullt diskussion och intressanta inblickar mina kvinnliga läsare gett mig är alldeles otrolig. Mäns kommentarer kommer oftast von oben.
När jag går igenom kommentarsfältet på den här bloggen tänker jag ofta på Rebecca Solnits utmärkta essä ”Men explain things to be”. Rekommenderar varmt den.
Varma hälsningar från Santa Monica,
Peppe
Här bloggar
Peppe Öhman är Hufvudstadsbladets utsända reporter i Los Angeles. Hennes reportage finns i tidningen på webben.
Här bloggar hon mer privat om livet på västkusten.
Hur inser man att skillnaderna är kulturella och inte biologiska? (Natur)vetenskapen ger dig inte mycket stöd. Men vi talar inte om en ”nominalskala” här, utan allt är glidande. Finns inte män kontra kvinnor, utan tendenser till vissa saker.
För egen del är jag mer intresserad av verkligheten på verklighetens villkor än av hurudana föreställningar andra människor oavsett kön har om den. Jag finner det viktigt att kunna lita på den som kommer med ett påstående och om jag upptäcker att hen inte kan backa upp det med bevis eller åtminstone uppföljbara hänvisnigar till källorna, har jag ingen orsak att låtsas föra eller hoppas på en meningsfull diskussion.
Provokativt eller inte, jag kan kalla vem som helst som framhärdar en omotiverad åsikt för en idiot under ett samtal men det betyder inte att jag generaliserar densamma som efterbliven in alles, utan enbart i ämnet som diskuteras. Jag har garanterat hjärnrenons i ett mycket stort antal ämnen och får således ävenså kallas idiot av min antagonist, går jag temperamentsfullt fram med åsikter som sanning, vilka jag inte hade mer än en diffus kommentar eller en dubiös bakgrund till dito att stöda mitt uttalande på. Jag anser mig ha rätten att kräva mitt diskussionspar – eller vem som helst av mig ansatt – på en korrigering upptäcker hen att jag inte vet vad jag talar om, är det så fråga om ifrågasättbar bakgrundsinformation till mitt yttrande eller mitt genomskinliga försök att verka intellektuell enbart i syfte att imponera. Pga. uppfostran, omgivning och bristfälligt rannsakande av vårt eget samvete rår vi inte för vilka vi är, men genom saklig och motiverat genomförd diskussion – om även motvilligt – lär vi oss nya saker, också om oss själva.
Kör hårt med kommentatörerna, Peppe! Tar vi oss tid att under arbetstid producera überformulerade glosor skall vi väl också kunna argumentera för dem istället för att gömma oss bakom dem.
X