På Bråvalla festival blir en ung kvinna våldtagen i publikhavet medan Zara Larsson spelar. Larsson skriver tweeten:
”Fy fan för er killar som får tjejer att känna sig osäkra när de går på festival. Jag hatar killar. Hatar hatar hatar.”
Vad händer? Jo, män blir rasande. Inte för att en kvinna blivit våldtagen, men för att Zara Larsson skriver att hon är upprörd för att kvinnor på festivaler, på fester, på väg hem från krogen, hemma hos bekanta och tusen andra ställen måste vara rädda för att bli våldtagna. Gång på gång visar statistiken att den här rädslan inte är paranoia, utan helt rationell.
Följande dag på Bråvalla får polisen tre våldtäktsanmälningar till. Då ska vi komma ihåg att de allra flesta våldtäkterna aldrig ens anmäls.
Fattar ni hur kvinnors liv begränsas av rädslan för att bli våldtagen? Hur vidrigt det är att vara rädd. Hur ett liv kan förstöras av en våldtäkt. Killar, era liv förstörs inte av att ni är män och att det finns andra män som våldtar. Era liv begränsas inte av att en nittonårig artist skriver en tweet om hur hon hatar killar. Alla män är kanske inte våldtäktsmän, men de allra allra flesta som våldtar är män och för oss andra är det omöjligt att avgöra vilken sorts män ni är.
Fråga er själva: Är ni den sortens män som blir så rasande över att påståendet att för en kvinna är alla män potentiella våldtäktsmän, att ni skriver ut hat och hot på sociala medier? Är ni den sortens män som tycker att det är värre att bli anklagad för att tillhöra en grupp som våldtar än att verkligen bli våldtagen? Är ni den sortens män som struntar i hur rädslan för att bli våldtagen kontrollerar kvinnors liv? Är ni den sortens män då det alltid är viktigast av allt att poängtera hur goda ni är? Viktigare än att stå upp mot sexism och våld?
Om alla ni som nu hatar Zara Larsson och andra kvinnor på Twitter istället riktade er energi mot att jobba för kvinnors rättighet att känna sig trygga. Som sade till på Twitter när äggprofiler kallade nittonåringar hora och hotade henne. Som opponerade er mot sexistiska kommentarer och skämt i killgänget. Tänk vad mycket gott den energin kunde göra. Sluta skrika ”inte alla män” och gör någonting konstruktivt istället.
Här bloggar
Peppe Öhman är Hufvudstadsbladets utsända reporter i Los Angeles. Hennes reportage finns i tidningen på webben.
Här bloggar hon mer privat om livet på västkusten.
Problemet är väl främst att det är en allt för grov generalisering då man kopplar män i högsta allmänhet till våldtäkt. Jag skulle våga påstå att det existerar en djupare sammanbindande faktor mellan personer som begår våldtäkter som inte begränsar sig till det faktum att personen är en man. Förstå mig inte fel, största delen av alla våldtäkter utförs av män. Men orsaken till att dessa personer begår våldtäkter är inte bara p.g.a. att de är män, utan har sin rot i djupare rubbningar i denna persons psyke.
För att belysa min poäng, vill jag göra en jämförelse mellan ett textutdrag ur ditt blogginlägg:
”Alla män är kanske inte våldtäktsmän, men de allra allra flesta som våldtar är män och för oss andra är det omöjligt att avgöra vilken sorts män ni är.”
Om vi byter ut ”män” med ”mörkhyade” märker vi hur enfaldigt detta påstående låter.
”Alla mörkhyade är kanske inte brottslingar, men de allra allra flesta som begår brott är mörkhyade och för oss andra är det omöjligt att avgöra vilken sorts mörkhyade ni är.”
I kampen mot kvinnovåld tycker jag att vi borde lämna denna ”vi/ni” diskurs som begränsar sig till könet, och i stället koncentrera oss på att bekämpa sådan tendens i personer som får dem att utföra våldtäkter.
Här är följande felaktigheter i ditt resonemang:
A)De allra flesta våldtäkter begås av helt ”vanliga” män. Inte
människor med diagnostiserad psykisk sjukdom.
B) Påståendet: ”Alla mörkhyade är kanske inte brottslingar, men de allra allra flesta som begår brott är mörkhyade och för oss andra är det omöjligt att avgöra vilken sorts mörkhyade ni är.” är inte bara felaktigt, utan också rasistiskt.
C) Att byta samtalsämnet från problemet med att män begår våldtäkt och att vi lever i en våldtäktskultur för att istället börja förklara hurdana män (=”såna som inte är som jag”) är varken relevant i diskussionen kring våldtäktskultur eller ens speciellt artigt.
I kampen mot kvinnovåld tycker jag att vi alla ska ta vårt ansvar och säga emot så fort någon drar ett sexistisk skämt, en person kallar en kvinna hora eller hotar henne på sociala medier, så fort en kvinna blir tafsad på eller på annat sätt trakasserad på en natt klubb och tusentals andra tillfällen när sexism kommer i uttryck. Fokusera gärna på konkret jämställdhetsarbete istället för att blunda för den skadliga manlighetsrollen. Trots att du kanske inte känner igen dig själv i den visas det gång på gång att den är ett problem, för både kvinnor och män, i vårt samhälle.
Ha en fin sommar!
För det första, som det helt klart framgår ur min text, använde jag jämförelsen med mörkhyade för att belysa hur enfaldigt påståendet om att man på ett generaliserande sätt på basis av hudfärg eller kön definierar hurdan en person är. Och jag använde ju det precis för att det är felaktigt, men jag misstänker att du också medvetet väljer att inte ta ställning motstridigheten i ditt resonemang.
För det andra påstår du att den gemensamma faktorn för våldtäkter är att de är män. Med andra ord; alla män är en potentiell våldtäktsman. Detta är ett föråldrat tankesätt som inte passar in i ett samhälle som strävar efter jämställdhet. Denna jämställdhet går ut på att alla skall ha rätt att få bli behandlad som en individ UTAN att dennes kön skall ha en definierande funktion på ens identitet.
För det tredje är det felaktigt att påstå, att man inte skulle kunna kritisera formuleringar som på ett generaliserande sätt anknyter ett visst beteende till det manliga könet, utan att underminera kampen mot kvinnovåld. Inom retoriken kallar man detta ett falskt dilemma. Min ståndpunkt är alltså: att vi kan slopa denna föråldrade retorik om gärningsmannens kön som den avgörande faktorn till dennes brott (och alltså analysera personen på ett individuellt plan). Att personer med det kvinnliga könet blir behandlade som individer utan att deras kön ger upphov till en avvikande behandling. Detta är verklig jämställdhet.
Soliga sommarhälsningar!
Tyvärr har du fel, mäns våld mot kvinnor är inte ett individuellt problem, utan ett strukturellt. Må väl!
Jag förstår inte varför generalisering på basis av kön skulle bli mera acceptabelt genom att hänvisa till att ett problem är ”strukturellt”. Jag tar mig friheten att försöka analysera vad du menar med detta. Då du påstår att orsaken bakom användning av våld (i alla dess olika former) inte kan kopplas till individen, utan till en större ”struktur”. Genom att hänvisa till ”strukturen” förmodar jag att du menar att det existerar ett dominerande narrativ inom samhället som uppmuntrar män till ett förtryckande, även våldsamt beteende mot det kvinnliga könet. Det finns ingen fråga om att detta är ett problem. På denna punkt är vi alltså av samma åsikt.
Våra vägar skiljer sig då det kommer till det rätta sättet att förebygga detta sorts beteende i ett samhället. Här anser jag att vi måste ta avstånd från alla anknytningar mellan individen och könet. Genom att påstå att alla män är ”potentiella våldtäktsmän”, skapar man en presumption om att det existerar ett inbyggt beteende som definieras av individens kön. Och genom detta fråntar ansvaret från individen genom att påstå att denne är en man och att det således handlar om ett strukturellt problem. Om vi vill leva i ett jämlikt samhälle måste varje individ bära ett personligt ansvar över sina handlingar. Alla individer är likvärdiga oavsett sitt kön, och ingen skall bemötas med förutfattade definitioner som baserar sig på vilket kön denne individ har.
För en kvinna är det omöjligt att se på en man om han är en våldtäktsman eller inte. Att så många kvinnor verkligen blir våldtagna är ett bevis på att många av oss har fel i bedömningen. Alla män är inte våldtäktsmän, men nog potentiella våldtäktsmän.
Men denna generalisering är TOTALT ogrundad. Ja, 99% (om inte mera) av våldtäkterna utförs av män. Men de män som utför dessa våldtäkter* motsvarar 0,05%*** av den manliga finska populationen**.
Det verkliga problemet ligger hos de individer som utför dessa brott. En våldtäkt är ett fruktansvärt brott, och att påstå att en individ är en potentiell våldtäksman bara på basis av dennes kön är inte bara statistikmässigt fel, utan även hämmande för kampen mot dessa brott. Jag tycker att det är sanslöst att man tutar ut i offentligheten att alla män är potentiella våldtäktsmän, som om det skulle vara nåt den manliga befolkningen måste behärska inom sig!?
Nej, om vi påstår att våldtäkter utförs av helt ”vanliga” män, ligger vi helt klart i startgroparna då det kommer till att hitta en lösning till kampen mot dessa brott.
*http://tilastokeskus.fi/tup/suoluk/suoluk_oikeusolot.html
**http://tilastokeskus.fi/tup/suoluk/suoluk_vaesto.html
***Procenten baserar sig på antalet våldtäkter i Finland år 2015 (1052) och deras andel (vi utgår från att alla är utförda av skilda män) av den finska manliga befolkningen från åldersgrupperna 15-79.
Läs min kommentar en gång till: Alla män är inte våldtäktsmän, men alla män är POTENTIELLA våldtäktsmän. Ingen har en tatuering med odet ”våldtäktsman” i pannan. Vore supertrevligt om du istället för att förklara vilka män som INTE är våldtäktsmän satsade din energi på att jobba mot sexismen i vårt samhälle.
Det är ju precis det hela min argumentation baserar sig på. Individer skall endast bli bedömda på basis av deras personliga identitet och inte på basis av deras kön.
Här är ennu en klar definition på vad sexism innebär. ”Sexism*: (från engelskan sex, kön, och -ism, ideologisk riktning), innebär fördomsladdad diskriminering, förtryck eller utnyttjande av människor enbart på grund av könstillhörighet.”
Om du inte inser hur motstridig ditt resonemang är vid det här laget, finns det inget mera jag kan tillägga till denna diskussion…
(*https://sv.wikipedia.org/wiki/Sexism)
Nu är det ju män som våldtar. Tips: du får gärna läsa min bok Livet & patriarkatet där jag reder ut begreppen.