Brev från Amerika

Kära läsare,

När man talar om hemlösa i Los Angeles tänker många ofta på Skid row nere i downtown där folk utan tak över huvudet har levt i tiotals år. Hemlösa sover också under broar, på stranden i Venice och varje morgon jag springer i Palisadesparken nedanför vårt hem sover det folk på bänkarna. Hemlösheten beror delvis på att klimatet i Södra Kalifornien gör att man kan sova utomhus året om, men också på att det är svindyrt att bo här.

Att tech-industrin med feta löner börjar flytta söderut från San Francisco-området är en orsak till att hyrorna skjutit i höjden. Medelhyran för en enrummare i Santa Monica ligger på 2345 dollar i månaden och vill man bo i en tvårummare får man punga ut med drygt 3100 i månadshyra. Att ha barn blir också kostsamt. Dagis kostar kring 15 000 i året och en privatskola runt 30 000.

De höga hyrorna har gjort att helt vanliga arbetande medelklassmänniskor förlorat sina hem och det är inte ovanligt att man delar en husbil och parkerar den på olika gatustumpar varje kväll. Bland annat Venice boulevard som sträcker sig från kusten hela vägen in i Downtown är full av dessa mobila hem. På morgnarna går invånarna som vanligt på jobb och de som inte har badrum i sina husbilar duschar på gymmet, äter ibland på restaurang och lever egentligen helt vanliga liv -om man bortser från att de bor i husbilar.

Los Angeles gentrifieras allt mer och trots att borgmästaren Eric Garcetti budgeterar in allt fler miljoner i stadsbudgeten för att råda bot på hemlösheten verkar den ändå bara öka. Nästa år ska man satsa 138 miljoner på att bygga förmånliga boenden och få bort folk från gatorna. Under de kommande tio åren ska runt 2 miljarder dollar investeras i det här problemet. Få se om det blir någon ändring.

Det är svider i plånboken den första varje månad då är dags att lämna in hyreschecken.

Greetings from Santa Monica,

Peppe