Brev från Amerika

Kära läsare,

när vi flyttade till Santa Monica visste vi inte så mycket om staden så vi frågade en kompis som bott här hela sitt liv om det var en säker stad. Han skrattade och sade att vi lugnt kunde låta treåringen leka ute hela natten och sen plocka upp honom på morgonen utan att någonting skulle hända (vi gjorde aldrig det så ni kan avsluta ert påbörjade samtal till socialen). Vi har alltid känt oss trygga här.

I onsdags tog vi en liten promenad till shoppinggatan för att köpa en termos åt sexåringen. Han har nämligen beställt annat än smörgåsar till lunch och en bred termos är perfekt för soppor och mac & cheese. Sexåringen cyklade och vi promenerade i rask takt. Det var soligt som vanligt. Vi var tvungna att springa ut och in i fyra fem butiker innan vi hittade det vi sökte och när vi kommer ut igen på gatan är cykeln försvunnen. Vi hade inte låst den, för vem skulle stjäla en liten röd barncykel med Angry Birds-klistermärken, resonerade vi.

En man med stor mustasch utanför affären pekade uppåt mot gatan och sa att en annan man precis snott cykeln. Magnus satte av i galopp och det tog inte länge innan han kunde se en man som i maklig takt ledde sexåringens cykel. Magnus ökade takten och när han var mindre än en meter ifrån mannen röt han till ”YO!”. Mannen rykte till, vände sig om och släppte cykel som om den varit brännhet. Två kvinnor som råkade promenera förbi fick närstan hjärtslag av den auktoritära rösten. Mannen försvann blixtsnabbt.

Så fick vi cykeln tillbaka. Magnus var mycket stolt. Sexåringen glad. Att det var just i Santa Monica stölden uppdagades gjorde det mer självklart att rusa efter tjyven. Bodde vi i East LA eller South Central kunde det ha varit en sämre idé. Man vill ju helt inte konfrontera folk med vapen. Att dö för en liten röd barncykel känns onödigt.

Nåja, slutet gott, allting gott.

Greetings from America,

Peppe