Brev från Amerika

Kära läsare,

Både i min extremt medelklassiga tillvaro både hemma i Norden och här i Santa Monica använder ingen ordet ”banta” längre. Det innebär såklart inte att folk skulle ha julafton i kylskåpet varje dag. Istället för att banta går man kanske på en viss diet (LCHF, 5:2, Atkins etc) för sin hälsas skull, såklart. Att vilja gå ner i vikt heter nämligen nu för tiden att vilja leva hälsosamt. Ingen tränar (officiellt) för att bli av med bilringen kring magen, utan för att må bra, för att bli starkare, snabbare och orka mer. Och det stämmer säkert delvis, men handen på hjärtat, visst vill vi också se bra ut nakna. Vi vill se bra ut så fort som möjligt efter att ha fött barn, efter en skön semester med vin och grillmat, efter julhelgen och påsken fyllda av godsaker. Men det är lite skamligt att banta så vi tränar och låter bli att äta ”för hälsans skull”.

Ibland känns det som om vi levde ortorexins tidevarv. En tid där vi medelklassmänniskor varje dag, vid varje måltid, måste få bekräftelse på att det vi mumsar på är bra för oss. Vi pratar om maten, vi kollar på tv-program om den, vi tävlar i matlagning, fotar den och vi lägger ut den på Facebook och Instagram för att få tummar upp och hjärtan på att vi valt rätt sorts mat. Att vi är duktiga och hälsosamma. Sen lägger vi ut bilder från gymet, resultat på hur långt och hur snabbt vi sprungit och hur skönt det är. Bekräftelse, tack så mycket.

Överviktiga människor blir hånade och kritiserade för att de är ”ohälsosamma”. Egentligen vet alla om att hånet handlar om fettförakt, men eftersom det är fel att kritisera andra människors utseende använder kritikerna argumentet ”hälsa”. Gå ner i vikt tjockis! Vi tänker ju bara på ditt eget bästa, lilla vän. Välmenat leende.

Nästan mina vänner springer, lyfter tyngder, går på yoga och pilates ”för att det är bra för hälsan”. Här i Los Angeles har de flesta en personlig tränare. När jag var liten spelade min mamma squash en gång i veckan. Det fick räcka. Själv springer jag varannan dag och yogar varannan Rider en eller två gånger. En dag i veckan är det vilodag, men ofrivilligt känner jag mig lite lat då. Jag väljer grönt och ekologiskt och helst inte choklad varje dag. Det är svårt att inte sugas med i hetsen. Det som min mammans generation skulle ha tyckt var galenskap är det nya normala. Det är konstigare att inte träna alls än att träna sex gånger i veckan. Ortorexi är det nya normala.

Jag ser inget slut på eländet.

Greetings from Santa Monica,

Peppe