Brev från Amerika

Kära läsare,

Hemma i Finland avskyr jag att gå runt på Ikea. Att snurra bland massor av andra människor och bli lockad att köpa saker jag inte hade en aning om att jag behövde ger mig ont i ena armen så där som det sägs att det gör före en hjärtattack. Jag vill bara skynda igenom byggnaden och så fort som möjligt komma ut på den andra sidan.

Det är inte för att jag har något emot svenskar (jag är till och med gift med en) eller för att jag skulle avsky nordisk design (Ikea gör faktiskt ganska snygga möbler ibland).

Här i Los Angeles är det en annan sak. Trots att möblerna ser av exakt likadana ut (de heter till och med samma sak: Hjördis, Godmorgon, Lennart och Mjölig) och det alltid finns lite för få människor på jobb i varuhuset åker jag gärna. Det finns nämligen två produkter Ikea säljer som jag verkligen suktar efter. Kalles Kaviar och knäckebröd. Det svider bara lite när jag pungar ut med åtta dollar för den blå tuben med glatt gul text och det bara finns fem stora skivor knäckebröd i förpackningen, men jag ler ändå när jag räcker över mitt Visa-kort. I går pratade till och med damen i kassan svenska med mig och bjöd mig på en vegetarisk köttbulle.

Jag kunde kanske leva utan Kalles, men vad jag verkligen har svårt för är bristen på gott bröd. Allt här är vitt, fluffigt och ganska smaklöst. Jag drömmer om riktigt segt, finskt rågbröd. Sånt som man trycker ner i brödrosten och sedan brer fett med smör på. Äter njutningsfullt. Jag har accepterat att jag inte kommer att få tag på Jälkiuunileipä, men kompenserar genom att köpa på mig knäckebröd varje gång jag kan. Gott bröd är alltid värt en resa till Ikea.

Jag passade också på att köpa med min två burkar lingonsylt åt min svenska kompis Frida. Hon säger att hon verkligen har svårt på bristen av lingonsylt i L.A.

Greetings from Santa Monica,

Peppe