Peppe bloggar om livet på västkusten

USA

Anthony Hopkins och jag

20 Feb , 2016, 00.59 peppe

 

Kära läsare,

En rolig sak med L.A. är att folk som man vanligtvis bara ser på filmduken, tv-rutan eller på en stor scen hundra meter framför en, lever och bor här som om de vore alldeles vanliga människor. Ed O’Neill (Jay Pritchett i Modern Family och för er med äldre referenser: Al Bundy från Married with Children) brukar tydligen cykla förbi vårt hus. Mina kompisar, hon vars kompis jobbar med Leonardo DiCaprio, hon som förra veckan krockade med Bruce Willis i Brentwood, hon vars barn är kompis med Jennifer Gardners barn och hon handlar i samma Whole Foods som Melanie Griffith, skrattar åt mig för att jag aldrig känner igen någon.

En av mina bästa spaningar är Lena Dunham, men när jag stolt berättar om det för vänner i Finland ser de alltid lite förvirrade ut. ”Nope, doesn’t ring a bell”. Tyvärr. Och jag säger (med desperation i rösten): ”Men Lena Dunham vet ni visst! Hon som skapat och spelat huvudrollen i Girls!” Mina kompisar ser ömt på mig och låtsas att de hört talas om Girls. Bara för att göra mig glad. Jag försöker mig på skådespelaen Jessica Chastain som satt i brunchbordet bredvid oss dagen efter förra årets Oscars, men får lika lite respons.

Ibland känns det som om min oförmåga att spana in kändisar är ett slöseri med Los Angeles. För att skärpa mig har jag börjat boka in intervjuer på Brentwood Farm Shop, ett bombsäkert kändisställe. Ben Affleck och Jennifer Gardner brukar hänga där, Reese Witherspoon lär vara en återkommande gäst, David Beckham går på Soulcycling på Brentwood Soulcycling och Adam Sandler praktiskt taget bor på restaurangen.

För nån vecka sedan intervjuade jag Sara Vahabi som jobbar för att vissa specifika filmer ska få en Oscar. Vi åt frukost på Farm Shop. Vahabi pekade till vänster om mig och sa alldeles lugnt: ”Kolla, där sitter ju Anthony Hopkins.” Jag svängde mig blixtsnabbt om, höll på att dra ner min kaffekopp i golvet. Och visst fasiken var det Hopkins som satt där. Vitt hår, karakteristiska drag, en oerhört fin karisma. Jag blängde precis så där ocoolt som turisterna som vankar upp och ner för Hollywood Boulevard. Kunde sedan knappt vänta på att få komma hem och blogga om det.

Greetings from Brentwood,

Peppe

 

2 kommentarer

  1. Rune Björkqvist skriver:

    Trevligt att läsa dina krior men jag är nog i äldre laget att hinna med dig i bruset från LA. Dina reporagen i papperstidningen går smidigare. Men skriv på du från LA för min hustru och jag fick uppleva två veckor i staden och minnena från USA lever kvar och mår förträffligt i våra minnesgömmor.
    Hej tå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *