Kära läsare,
Vardagen för en barnfamilj i Los Angeles skiljer sig inte avsevärt från den i Finland. Visserligen är vi befriade från att klä på barnen galonbyxor, vantar och mössor, och föräldraledigheten här är som bekant minimal, vilket leder till aningen fler hemmamammor (hemmapappor existerar knappt) eller en högre frekvens av barnvakter, men på det stora hela antar jag att en vanlig familj i Kalifornien inte är så himla olik en familj i Helsingfors.
Det finns ändå vissa detaljer i barnfostran som jag reagerat på. Barn och vuxna sover inte i samma säng. En svensk väninna som berättade att hon nu för tiden ljuger när hennes barnläkare frågar om ettåringen börjat sova i egen säng. Istället för att förklara att hon och hennes man de flesta morgnar vaknar upp med en sjuåring, en femåring och en ettåring i dubbelsängen säger hon att alla barnen sover i sina egna sängar. Nåja, tekniskt sett somnar ungarna i sina egna sängar, men vallfärdar under nattens gång till föräldrarnas.
En annan relativt nybliven mamma klagar på att det är så hjärtskärande då babyn gråter i ett annat rum, men hennes barnläkare förbjudit henne att lyfta upp barnet. Det får bara ske i krissituationer eller när babyn gråtit mer än en halvtimme. Barnet måste lära sig att sova ensam, enligt barnläkaren och framförallt de andra mammorna i väninnans mammagrupp.
I fredags berättade en pappa att hans dotter sovit i föräldrasängen långt efter att hon fyllt två år. Han sade detta med skam i rösten som om han avslöjat en gruvlig hemlighet om familjen. Sedan tillade han att han en natt då mamman i familjen varit bortrest och dottern kommit tassande hade satt sig upp i sängen och med sin strängaste och argaste röst befallit henne att gå tillbaka till egen säng. Dottern grät visserligen en lång stund, men det var sista gången hon försökte sova i sina föräldrars säng, berättade han sen.
Ni får ursäkta min anekdotiska bevisföring, men enligt min erfarenhet av småbarnsföräldrar i Finland är samsovning mer regel än undantag. Jag vet inte vad det beror på men den amerikanska strategin grundar sig kanske i att föräldrarna fort ska hitta varandra igen efter chocken över att ha fått (fler) barn, medan den nordiska modellen fokuserar mer på barnet. Eller vad tror ni?
Greetings from Santa Monica,
Peppe
Här bloggar
Peppe Öhman är Hufvudstadsbladets utsända reporter i Los Angeles. Hennes reportage finns i tidningen på webben.
Här bloggar hon mer privat om livet på västkusten.
As someone who has lived most of my life in America, I have to say that there are all kinds of people and methods of raising children in this diverse country. My children slept with me for years until they no longer wanted to, and there are many other families who practice child-rearing in this way. It is called Attachment Parenting. There are other methods, such as The Ferber Method, which sounds like what you described.
This prohibition against letting one’s children into one’s bed reminds me very much of things which I was reading 50 years ago in brochures sold by the Catholic church in regions where it was solidly in power. The reason which was there given for the prohibition was that the parental authority should be preserved at ANY price. From the general line of the same brochures it became clear to me that it is very much the Catholic church to whom we ”owe” people like Mussolini, Hitler, Franco, Salazar plus a whole flock of South and Central American dictators of the still rather recent past. Also, it reminded me of something which (IF I now remember correctly) Ted Cruz was saying recently, namely that Hillary Clinton should be spanked like he is spanking his 5-year-old daughter. Which in turn produced an outcry among Democrats, but (to my surprise) not any general outcry about the fact hat here somebody was publicly propagating the beating of small children … . Altogether, should we Europeans perhaps FINALLY realize that there are VERY STRONG fascist tendencies in the US society, and, consequently, try our best to become less dependent on the USA (instead of accepting ANY political development, and decisions, in the USA like we accept the weather)!!!