Brev från Amerika

Kära läsare,

Jag brukar skoja om att det bästa med att åka på semester då man bor i Los Angeles är att när semestern är slut får man åka hem till Los Angeles igen. Jag det, det är en sån grej ens pappa kunde säga. Nu har jag ändå kommit på en ännu bättre aspekt med semester och L.A. nämligen vänner som har semester och väljer att komma hit.

Medan vi ännu bodde i Helsingfors var det sällan vi sov över hos kompisar. Visst skedde det nån enstaka övernattning på folks sommarstugor, men aldrig i vardagslivet i stan. Att sova hos sina kompisar var liksom nåt som försvann med tonåren, senast under studietiden. Nu dyker både nära vänner och avlägsna bekanta upp och bor hos oss under allt mellan fem dagar och två veckor. Vissa har barn med sig, andra flick- och pojkvänner, somliga kommer ensamma. Alla får de sova i Vidars rum, alltså den lilla alkoven intill vardagsrummet.

Vi säger alltid ja då någon undrar om hen får bo hos oss. I början var jag rädd för att det skulle bli jobbigt, att vi skulle gå på varandras nerver eller att min längtan efter att få vara i fred skulle bli för stark, men hittills har det funkat ypperligt. Både de nära vännerna och de personer vi träffat bara enstaka gånger innan de flyttat in hos oss har visat sig vara underbara människor också tidigt på morgonen, i köket, medan vi dricker vin på terrassen en sen septemberkväll och när någon måste handla mjölk. Jag föreställer mig att vår vänskap fördjupas av att bo så nära inpå varandra istället för att som i Helsingfors bara ses över en lunch eller en öl efter jobbet.

Nu behöver man ju inte flytta över halva jordklotet för att uppleva den här vänskapen. Man kan också bjuda över kompisar en helg eller kanske airbnb:a ett hus tillsammans med en annan familj under nästa semester. Jag rekommenderar detta varmt.

Greetings from America,

Peppe