Kära läsare,
vi har återvänt till Los Angeles och välkomnades av goda vänner som lånat vårt hem medan vi var bortresta över jul. Det är svinkallt i L.A. Inte svinkallt som snöstorm och minusgrader, men eftersom husen är uselt isolerade och temperaturen kryper ner till under tio grader på natten sover jag med yllesockor och långärmat.
Precis när jag lämnat Norden och återvänt till Kalifornien är de små skillnaderna mest tydliga. Trafiken till exempel: Jag hade ett minne av att alla bilister i Stockholm och Helsingfors stannade vid övergångsställen, speciellt när man har ett barn i sitt sällskap. Jag mindes helt fel. Svenska och finska bilförare har ingen respekt för fotgängare. Jag säger inte att Los Angeles är en fotgängarvänlig stad, tvärtom stannar folk ibland och frågar om ens bil gått sönder då de ser en använda apostlahästarna som transportmedel, men bilisterna är generösare än de hemma i Norden.
En annan skillnad är klädstilen. Jag hade glömt att majoriteten av invånarna i Stockholm och Helsingfors innerstäder ser ut som om de stigit ut ur en modevisning av svalt skandinaviskt mode. Folk är långa, vackra och smakfullt klädda. Här i L.A. verkar en majoritet av människorna glida omkring i yogabyxor och Ugg:s. Visserligen en mycket skön outfit, men inte precis stilren.
De tredje skillnaden, som jag snart kommer att vänja mig vid, är folks vänlighet. Människor jag möter på gatan, kvinnan på favoritcafét och grannarna hälsar glatt och önskar oss Happy New Year? Jag älskar den där amerikanska vänligheten som man föraktar i Finland. Låt vara att personen som önskar mitt gott nytt år eller frågar hur jag har det inte kommer att bli min bästa vän, men bara genom att hälsa och fråga visar hen att jag finns. Det finns något fint med att se varandra, bekräfta varandras existens.
Och så rågbrödet. Herregud så jag saknar det finländska rågbrödet. USA har mycket bra, men klarar inte av att producera gott bröd.
Greetings from Santa Monica,
Peppe
Här bloggar
Peppe Öhman är Hufvudstadsbladets utsända reporter i Los Angeles. Hennes reportage finns i tidningen på webben.
Här bloggar hon mer privat om livet på västkusten.
Hälsningar från ett svinkallt Vasa med under 15 minusgrader å blåst har jag märkt att mycket folk är slarvigt å gammalt klädda jämfört med invandrare här i stan . Det är ett nöje att köra bil i kalifornien å L.A för där har man körkultur.Här i landet finns knappast någon vänlighet om man jämnför med Amerika.Stannade man upp i nån stad i America var det nog nån som ganska snabbt frågade om man behöver hjälp .Resteuranger av alla de slag så det är bara att välja ,det är inte som man vill påstå här i landet att det finns endast hamburgare att välja emellan .Min fru bakar rågbröd å att få det varmt med riktigt smör på är jättegott !!
Jag har också lagt märke till att folk är väldigt snabba på att erbjuda sin hjälp här i USA. Gillar det väldigt mycket. Och ag borde kanske göra som din fru, lära mig att baka rågbröd.
Intressanta kommentarer. Jag har bott i Skottland över 30 år men besöker Västra Nyland ofta och märker inte så många skillnader. Jag tycker i alla fall att människorna hemma har blivit öppnare och vänligare men inte USA style. Gott Nytt År till dig.
Jag håller med dig om att också finländarna lärt sig hälsa och blivit öppnare på sistone.
På nätet är det ofta arbetsamt och utdraget att samarbeta med typiska amerikaner, då de inte har förståelse för kulturskillnader, men jämt ska försöjka vara så förbaskat vänliga. Den där extra vänligheten förstör mitt annars väldigt effektiva och rakt på sak styrningssätt som boss. Management by Perkele verkar inte vara något de vill förstå sig på. 😉