Kära läsare,
en dryg vecka av Stockholm susade förbi och den här eftermiddagen åker vi vidare till Helsingfors där vi ska fira jul med släkt och vänner. Stockholm är en passande mellanlandning då man reser från Kaliforniens pratsamma och glada personligheter till Finlands något blygare och hemlighetsfulla invånare. Jag kan inte påstå att stockholmarna varit sprudlande pratkvarnar, men helt inåtvända är de inte. Har också lovat mig själv att komma ihåg att det i Norden den här tiden på året råder vinterpersonlighet. En tystare och mer melankolisk version av den glada och öppna sommarpersonligheten som dyker upp nånstans kring slutet av april, början av maj.
Men tillbaka till vår färd över Östersjön hem till fosterlandet. Jag tänkte mycket på era kommentarer om hur finländare blir behandlade i Sverige och är nu nyfiken på hur svenskar tas emot i Finland. Om någon av er är en sådan får ni gärna kommentera. Jag vet att min egen man, som bodde nästan tio år i Finland, togs väl emot. Han lärde sig visserligen aldrig annat än grunderna i finska (=att beställa en hamburgare på McDonalds), men pratade glatt på svenska och engelska på stan. Rätta mig om jag har fel, men jag tror att en svensk som talar svenska i Finland mer sällan blir kritiserad för det än en finlandssvensk.
Samtidigt tycker många finlandssvenskar att han talar slarvigt, bland annat min egen pappa och hans svärfar. Det här skriver också språktidningen:
”Frågar man finlandssvenskarna kan de tycka att sverigesvenskarna talar obildat, och att det är de själva som talar en ursprunglig och korrekt svenska. Rikssvenskan är lite som en vansläktad småkusin med tillgjort uttal.”
Min rikssvenska podcastpartner Karin Jihde tycker i sin tur att det är jobbigt att läsa finlandssvensk litteratur som använder sig av finska och dialektala uttryck. Själv tycker jag mig ha blivit allt mer liberal kring hur människor pratar vare sig det är finlandssvenska, rikssvenska, finska eller engelska. Kommunikationen, att man förstår varandra, är det viktigaste.
Hälsningar från Stockholm,
Peppe
Här bloggar
Peppe Öhman är Hufvudstadsbladets utsända reporter i Los Angeles. Hennes reportage finns i tidningen på webben.
Här bloggar hon mer privat om livet på västkusten.
Trevligt inlägg. Det är säkert en fråga om olika dialekter också, österbottningar talar en ganska neutral svenska, stockholmare talar lite svängigare svenska och nyländsk svenska är lite…muminaktigt. Men de är alla trevliga <3
åh vad spännande att du säger att österbottningar talar en neutral svenska, själv tycker jag att de österbottniska dialekterna ibland kan vara omöjliga att förstå, medan man i Helsingfors pratar ganska neutralt.