Peppe bloggar om livet på västkusten

Okategoriserade

14 Dec , 2015, 19.06 peppe

 

Kära läsare,

I dag delade min vän Michaela den här krönikan i Kauppalehti . Den handlar om hur finländare i Sverige behandlas som andra klassens medborgare. För svenskarna är vi mer eller midre Elsa Beskow-troll.

”Kun kertoo olevansa Suomesta, kasvot valahtavat kalpeiksi ja reaktio on suunnilleen sama kuin Kelju K. Kojootti esittelisi itsensä Maantiekiitäjälle.

Maine on noussut viime vuosina yhdeksi tärkeimmistä asioista pörssiyhtiöissä. Kun puhutaan uusille markkinoille menosta ja ulkomaankaupasta, myös maan maineella on väliä.

Ruotsissa itselleni on tullut yllätyksenä se, kuinka surkea maine suomalaisilla täällä on. En ole koskaan tuntenut itseäni kakkosluokan kansalaiseksi – ennen kuin muutin Ruotsiin. Naapureillemme me suomalaiset tunnumme olevan jonkinlaisia peikkoja.”

Det här fick mig att minnas om hur jag för inte så länge sedan satt på en middag hemma i Los Angeles med ett par finlandssvenska kompisar. Vi pratade om Stockholm och jag sa att jag älskade Stockholm, att jag alltid känner mig lite snyggare och gladare i Stockholm än i hemma Helsingfors (som jag för övrigt också älskar). Att alla stockholmare (inklusive mannen jag är gift med) alltid tyckt att min finlandssvenska är charmig och att det är lite spännande och exotiskt att jag kommer från Helsingfors.

Mina kompisar stirrade på mig som om jag var sjuk i huvudet. Den ena sa att verkligheten är precis den motsatta. Att de skulle fundera noga och länge innan de flyttade till Sverige. Att svenskar tycker finländare, vare sig de är finskspråkiga eller finlandssvenskar, är kusinerna från landet. Nej, inte ens kusinerna, utan avlägsna släktingar som inte riktigt kan uppföra sig. De som blir fulla halvvägs in i middagen och muckar gräl med värden. De bär kniv och vet inte hur man klär sig och pratar konstigt.

Den andra kompisen sa att folk nog kan komma fram till henne och prata på nattklubbar och barer i Stockholm, men så fort hon svarar på finlandssvenska försvinner de. Hon berättade om en bekant som är framgångsrik och populär bland det motsatta könet i Finland, men som aldrig fick napp efter att han flyttade till Stockholm. Han orkade i två år och drog sedan vidare till Dubai (historien förtäljer inte hur hans kärleksliv mådde där).

Är det jag som har en väldigt skev självbild som finländare när jag befinner mig i Stockholm? Vad har ni för erfarenheter av svenskars attityd gentemot finländare?

Greetings from Östermalm,

Peppe

 

Läs också

22 kommentarer

  1. Rebecka skriver:

    Läste texten för ett par timmar sedan och efter att ha låtit hjärnan behandla informationen som en god hederlig Aromipesä tror jag att jag kan uttrycka en åsikt.
    Jag tycker att det kan finnas en intressant vinkling att se ämnet ur ett socioekonomiskt perspektiv. Flesta finländare som kom till Schweden var ju där vid 70-talet och många kom för jobb ( som min morsa ). Många jobb var då på Volvo i fabrik, hotell reception, städerskor och så vidare jobb som i dagens läge görs i mångt och mycket av invandrare och som oftast kommer från andra länder numera än Finland.
    Då kan det finnas något i att finnar ses som troll i svenskars ögon i dag för det även hört till arbetarklassen som det också finns ett naturligt förakt mot i kulturen pga klassamhället generellt. Då kanske är förvåningen av när någon skämtar om knivar och tror att finnar är troll större för någon för det är i två delar 1) Du ses som en utlänning och utanför normen 2) Du ses som en del av en sämre socioekonomisk klass, som du kanske inte setts tillhöra innan.
    För jag reagerade just på skribentens reaktion och varför den kanske var sån den var hos honom så att han känner sig behandlad som en andra klassmedborgare. Och då kanske är det just för att han har fått då dubbelsmäll av fördomar som finne och klassamhället som han kanske inte upplevt innan.
    För många som jag har just personligen hört reagerar till att det inte vill bli associerade med vodka, knivar, söndriga bilar och kedjerökande keps amisar som svär och härjar, och att det inte är finskt för dom. Men det kanske är finskt för någon som är en finne, kedjerökande amis som skriker och svär med en vodka flaska och som sen även ses som ett skogstroll hemma i Finland för samma orsaker.
    Så för att summera min tankegång går det typ såhär:
    Mannen som skrev texten har inte blivit sedd som en ”sämre ” medborgare utan bara som en person hemma i FInland. Blir då behandlad annorlunda för han är finne och för att han är finne för att det historiska arvet av fördomar mot finnar som skapats av en enorm arbetsinvandring från 70 talet gjord av en arbetarklass. Då finns föraktet i klassrepresentationen och i fördomarna av hans ursprung. Kanske är då hans reaktion starkare pga det och kanske andra upplever då behandlingen av finländare annorlunda beroende på även hurdan klass en kommit från hemifrån.
    Såhär resonerade jag lite grann och skrev en roman.

  2. Jussi skriver:

    Jag fattar inte Kauppalehtis artikel. Vi har flyttat två månader sen till Bohuslän och har fått inga negativa kommentarer eller konstiha miner när vu berättat att vi är från Finland. Alla är bara väldigt intresserade av det varför har vu flyttat hit. Jag är själv finskspråkig men gjorde mina svenska läxor så pass bra att jag förstår svenska bra och kan också kommunicera så att det blir diskussion. Ingen har bytt tilla engelska när vi pratar. Familjen är svensk- eller tvåspråkig och för dom är det ibland svårare för dom använder olika ord och brytning är annorlunda här. Tjejernas klasskompisar vill lära sig finska och finlandssvenska och jag har fått många jobberbjudanden när jag berättat att jag är en specialklasslärare. Folk tycker att finska lärarutbildningen är bra och att mina språkkunskaper räcker till att jobba som lärare här. Så, jag tycker att det är mera frågan om självtroende, självkänsla och självironi. Om dom saknas då kan man känna att folk har nedlåtande attityd mot dig.

    • peppe skriver:

      Åh, vad glad jag blir av att läsa detta. Vad ni är bra och vad svenskarna omkring er är bra! Du borde skriva ett svar till kolumnen i Kauppalehti.

  3. Svenska skriver:

    Jag tycker att du ska fortsätta känna dig lite snyggare och charmigare när du är här. Alla jag känner ÄLSKAR verkligen finlandssvenska!
    Finsk/svensk brytning är tyvärr inte alls lika populär.

    Jag bodde i Helsingfors i 3 år. I Finland omhuldar man myten om att svenskar ser på finnar som en sämre lillebror, alternativt kusinen från landet, dessvärre pratar ingen om er här (sorry).

    Tankar om ”fulla finnar med knivar” är en kvarleva från 60, 70-talet, vilket sannolikt hänger i hop det Rebecca skriver ovan och vilka som var det årets skrämmande invandrare. Ni följdes av greker, chilenare, människor från forna Jugoslavien och för ögonblicket: araber.

  4. Josephine Mickelsson skriver:

    Hej!

    Vill också kommentera kort. Lite förvånad faktiskt av dessa reaktioner. Är Finlandssvensk, bott i Stockholm nu i ett och ett halvt år och trivs väldigt bra. Har fått mycket nya vänner och bekantskaper via studierna, och folk talar väldigt gärna med mig när jag är ute och flänger haha. Har nästan sett det som en fördel att jag har en ”sjungande finlandssvenska” då folk lätt kommer ihåg mig. Dock har jag märkt att det såklart finns fördomar om Finland, men väljer att inte beröras av dessa då de inte handlar om mig (Nej, jag brukar inte ha kniv i bakfickan osv). Folk tycker alltid det är kul att skoja om olika dialekter och stereotyper men man kan ta allt med en nypa salt (skojas ju också om norrland, stockholm, skåne, norge osv osv). För det mesta har folk endast varit genuint nyfikna på var jag kommer ifrån, varför jag pratar svenska iom att jag är från finland osv, och också folk som gärna skulle besöka grannlandet de vet så lite om. Men mest behandlar det mig som den person jag är och som en del av allt. Aldrig känt min utanför. Tror att om man är utåt som person och har lätt att komma överens med folk överlag blir man minst lika väl mottagen i Stockholm som annanstans vare sig man har finskt ursprung eller ej. Kusinen från landet är man om man beter sig som kusinen från landet. 🙂

  5. Charlotta skriver:

    Jag har en känsla av, att den negativa inställningen i mycket kan grunda sig på hur man i Sverige uppfattade de finska invandrarna på 60-70-talet. Jag hade då själv bott i Göteborg sedan 1950 och var tonåring. Det kom plötsligt väldigt mycket finsktalande människor att bo i vår lilla kommun och tyvärr, tyvärr, dessa finländare gjorde sig mest uppmärksammade för att de var fulla och svor och gormade ute bland folk, mitt på dagen t.o.m. Det var faktiskt otrevligt och rikitigt otäckt. Jag minns hur jag som tonåring skämdes, eftersom jag själv också hade finsk börd. Mina föräldrar hade flyttat till Göteborg efter kriget och blivit mycket älskvärt mottagna av svenskarna, som bl.a. berömde deras – som svenskarna sade – vackra, i deras öron sjungande (!) finlandssvenska. Plötsligt blev attityderna sen förändrade och man fick emellanåt höra, att vänner och bekanta utbrast: ”Ja, du får faktiskt ursäkta, men vad är det med dessa finnar som bara super och bär sig så illa åt hela tiden?” och med tillägget: ”Vi vet ju att du inte är sådan, förstås….”. Det var ganska sorgligt att uppleva, hur det ständigt upprepades i olika sammanhang, när det hände att någon hade uppträtt störande på gator eller torg, att det tyvärr alltför ofta sades vara ”en finne igen” som varit syndabocken… Jag tror, att allt bottnar i intrycket som svenskarna fick av finländare på den tiden. Att finnarna sedan ansågs som väldigt duktiga arbetare på Volvo verkade ingen i vardagslivet plusnotera. Efter de årtiondena har Finland nog inte haft så mycket att stoltsera med för yttervärlden – förutom Nokia, när det begav sig. Nu är även dess historia all och nu hör man svensk kritik och bitska kommentarer för att vi skulle vara rasister när vi inte har tagit invandrare i större grad och för att vi inte nu heller i deras ögon verkar särskilt varmhjärtade mot flyktingarna… Det ena läggs på det andra och det är tydligen lätt att hitta fel när det en gång för länge sedan har börjat gå fel…

  6. Johan skriver:

    Hej
    Jag blir bekymrad när jag läser dessa insändare och kommentarer. Jag kan inte uttala mig om hur det är att vara finsk (finsk- eller svensktalande) i Sverige eftersom jag själv är svensk. Dock började jag reflektera över min egen umgängeskrets när det gäller relationen mellan Sverige och Finland och svenskar och finnar. Ibland mina vänner finns endast varma känslor gentemot våra Finska grannar, och även om vissa slentrianmässiga fördomar om knivar och vodka nog förekommer så upplever jag att det är mer på ett vänskapligt sätt. Värre är det nog med kommentarerna gentemot Danskarna eller Norrmännen.
    När vi talar om Finland och om finnar så har de flesta bara positiva saker att säga, farmförallt om Finlandssvenskan som det verkar finnas en väldig kärlek till bland alla jag känner.
    Dock tror jag att det finns en väldig okunskap om Finland generellt i Sverige. Detta beror nog mycket på att många svenskar endast upplevt Helsingfors, Mariehamn, eller Åbo (under korta perioder).

    Från min erfarenhet och min umgängeskrets känner jag dock inte alls igen att det skulle finnas en fördom om att Finländare är andra klassens medborgare eller Elsa Beskow-troll (som jag faktiskt inte ens vet vad det är :)).

    Det är dock mycket tråkigt om den typen av bemötande förekommer.

  7. Pad skriver:

    ”En ole koskaan tuntenut itseäni kakkosluokan kansalaiseksi – …”
    -Kanske det för henne t.o.m. var en bra erfarenhet, eftersom det är den dagliga känslan fi.sv.ar får leva med av omgivningen.

  8. Arthur Österdahl skriver:

    Intressanta iakttagelser. Vi har inte bott i Sverige men har under mer än 20 år semestrat aktivt där. Som turister har vi alltid blivit väl emottagna men ”mannen på gatan” undviker att ta kontakt då de utgår från att vi inte talar svenska. När väl en kontakt är tagen talar folk gärna med oss och många har påpekat att vi finlandssvenskar talar ett mer vårdat och, i positiv mening, gammaldags svenska. Dock har vi inte kunnat undgå att notera att personer med svenska som modersmål, och som bott 40-50 år i Sverige, ändå alltid talar om HEM när de tänker på Svenskfinland. Så vår iakttagelse från ”husbilsfönstret” kanske inte säger allt.

  9. Jessica skriver:

    Hejsan! Jag bor också i Los Angeles och talar svenska. Nyligen har jag börjat lära mig finska och det är väldigt intressant att läsa ditt reportage om situationen mellan svensktalande och finsktalande i Finland och andra orter.

    Förresten finns det någonstans eller grupp där man kan träffa andra som talar finska och svenska i Los Angeles?

  10. Lasse Lindqvist. skriver:

    Kan glatt skriva under det mesta. Jag är en 80-årig rikssvensk med halva livet, i olika repriser, på båda sidorna om Alandshav och skärgårdshavet. Växte upp i H:fors gick till sjöss, började studera i Stockholm 1954, hade mycket svårt att få hyra rum – jag talade ju finlandssvenska – finnar slåss och drar kniv. Åren innan hade många krigs-skadade veteraner dragit till Stockholm , de befolkade ölschappen i gamla stan då och då stack de ner varandra – stora tidningsrubriker. När jag senare återvände till H:fors fick jag slängt efter mig ”Satans Homo”- Jag hade en röd kavaj, hade en ljus röst och var allmänt social och belevad.. Det hade gjorts några finska filmer om det hemska i livet i Stockholm. Tidningsrubrikerna i Stockholm filmerna om de depraverade svenskarna skapade i båda länderna fördomar som ännu lever kvar i obygderna.
    Bor sedan 30 år i Ekenäs och är en s.k. ”Vatusvensk” i Stockholm är jag fortfarande Finnlasse. Det är bara att ta för sig av det bästa från båda länderna.

    • peppe skriver:

      Så roligt att få en kommentar av någon med så mycket livserfarenhet! Tack för den! Ska ta till mig ditt väldigt goda råd att ta för sig av det bästa från båda länderna.

  11. Ville skriver:

    Finlands rykte borde bli bättre, vi borde förbättra vårt kulturella utbud och vår nationella anda.

    Ett problem är tvåspråkigheten och att finlandssvenskar inte deltar i den finskfinska…situationen…om det låter logiskt.
    Vi samarbetar inte med finskfinska kulturen.

    Tv är den bästa motivationsverktyget för folket och de finländska tv programmen är de tråkigaste som finns.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *