Brev från Amerika

Kära läsare,

Också i soliga Los Angeles, med Hollywood-skylten som blickar ner över en och Stilla havet som sträcker ut sig tills horisonten möter det, smyger vardagen på en. Kanske inte lika mycket som vardagen när man ska dra galonbyxor på bångstyriga barn klockan åtta en novembermorgon för att hinna till dagis och arbetsplats, men nog så pass mycket vardag att det kan vara skönt att komma bort ibland.

Just detta gjorde jag och tre tjejkompisar i torsdag. Vi satte oss i Cecilias elbil och körde sex timmar (och två laddningar) rakt ut i öknen med destination Las Vegas. Las Vegas är både sorgligt och fantastiskt. Här finns de slitna gamla damerna som sitter vid de enarmade banditerna och matar in slantar timme efter timme. Här finns de extremt rika kineserna som spelar inne på VIP-områdena, call girlsen, möhipporna och svensexorna och så vidare. Alla verkar ha lämnat sitt vardagliga jag hemma och klätt sig i en mycket färggrannare och extremare version av sig själva. I Las Vegas är allt alltid öppet och inne på hotellens kasinon vet man inte om det är natt eller dag. Känner man sig hängig kan man svänga förbi en syrebar för att få lite mer energi och ja, alkoholen flödar som på vilken som helst Sverigebåt.

Tre av oss är småbarnsmammor och att sova en hel natt är vanligtvis attraktivare än att festa en hel natt, men vi gjorde vårt bästa och hann via både hiphop-klubb, drinkar på 64:e våningen och en spelning av Rebecca och Fiona under de två dygnen vi tillbringade i Vegas. Hur roligt det än är att leva i sitt vilda alter ego i Vegas är två dygn en ganska lämplig tid att tillbringa i den här galna staden. Tittar man noggrannare och i dagsljus ser man hur slitna hotellen är, sprickorna i neonskyltarna och de desperata blickarna hos folk som inte hade råd att förlora så mycket pengar. Då är det skönt att sätta sig i bilen och susa västerut igen.

På vägen hem backade en nittioårig tant in i vår bil på parkeringsplatsen till en brunchrestaurang, men annars förflöt resan utan problem. Nu är vi tillbaka i vardagen.

Greetings från LA,

Peppe