Brev från Amerika

Kära läsare,

USA är på många sätt ett kontrasternas land, samma dag som Facebook-grundaren Mark Zuckerberg meddelar att han vill donera miljarder till välgörenhet sker en masskjutning i San Bernardino ett par timmar utanför Los Angeles. När det här skrivs är fjorton personer döda och arton skadade. Masskjutningar är ingenting ovanligt i det här landet, man kan räkna till flera hundra varje året. Enligt CNN har det inte alltid varit så här. Mellan 1966 och 2012 skedde det i medeltal 9o masskjutningar om året. I år kommer siffran att gå över 300 och det är bara antalet masskjutningar. Fler än 33 000 personer dör varje år på grund av vapen. Det är fler än de amerikaner som sammanlagt dör av AIDS, drogmissbruk, i krig i Afghanistan och Irak och i terrordåd.

San Bernardino ligger inte granne med Santa Monica där vi bor, men är ändå en stad vi kört förbi många gånger. Ofta när vi kört iväg på en veckoslutsutfärd till Palm Springs. Förväntansfulla och glada. Från och med i dag kommer skylten San Bernardino på motorväg 10 betyda masskjutning. Döda människor, andra som förlorat sina kära. Döden drabbar så många.

Borde vi gå omkring och vara rädda? Jag vet inte. Lika rädda som för jordbävningar? Rationellt sett borde vi vara räddare. Stora jordbävningar är sällsynta och dödar i proportion färre människor än vapen. Vapen finns överallt här och folk verkar inte tveka att använda dem. Kan man leva ett liv av oro för sig själv och sin familj. Skolskjutningar händer ju också. Arga unga män som vill hämnas eller få folk att minnas dem.  Folk som mördar varandra med vapen är en så vanlig företeelse i det här landet att BBC rapporterade genom att konstatera: ”Bara en vanlig dag i USA.”

Det är så oerhört sorgligt och någonting måste vara djupt fel i ett folk som känner att vapen är en lösning. Den enda lösningen. Presidentkandidater som spelar på illusionen att det är en mänsklig rättighet att bära vapen och en vapenlobby som är så stark att det verkar omöjligt att ändra på lagstiftningen. Men så finns det också de som jobbar för en bättre värld. De som kämpar för att få bort vapnen och som försöker jämna ut inkomstklyftor och hjälpa olyckliga unga män innan de förstör sitt och andras liv. Jag vet inte om det hjälper, men jag antar att jag måste tro på det. För jag vägrar att vara rädd.

Greetings from America,

Peppe