Brev från Amerika

Kära läsare,

den här helgen är det Labor Day-weekend. Det betyder att det är sista helgen innan hösten drar igång. Tydligen missade klimatet PM:en om hösten och drar på för fullt med sol, värme och ljummet hav. Folk vallfärdar ner till stränderna, ordnar picknick, spelar fotboll och njuter av solen.

Men precis som jag föreställer mig att det är hemma i Norden är det svårt att släppa tankarna på människor som riskerar sina liv för att ta sig över Medelhavet i trygghet. Varje gång jag klagar på att det är för svettigt, att någon borde städa köket, att jag har muskelvärd från träningen eller hur mycket jobb jag har kommer jag på mig själv med att sätta mina bagateller till problem i relation till människor som riskerar allt. Allt jag gnäller över är plötsligt futtigt i relation flyktingkrisen.

Jag märker att jag inte är ensam. Mina vänner här i LA pratar om hur futtigt det känns att klaga över småsaker då det ligger döda barn på Medelhavsstränderna. Folk vill göra något precis på samma sätt som man i Finland och Sverige donerar pengar, kläder och saker till flyktingarna. Och medierna skriver om Europas murar:
The Washington Post hade en artikel om att desperata flyktingar är de nya drogerna för smugglare. I texten visas också hur dyrt det blir att ta sig in i Europa.

The New York Times gjorde en väldigt snyggt och hemsk bildreportage om en båt full av flyktingar från Eritrea.

Vox gör en överblick av krisen i Syrien genom diagram och kartor och skriver om hur USA kunde hjälpa syriska flyktingar.

Slate skriver om hur Europa valt att ignorera krisen i Syrien i flera år.

Och Huffington Post har en helt egen sektion för just Syrien.

Jag donerar en summa till Röda Korset och påminner mig själv om hur otroligt lyckligt lottad jag är.

Greetings from America,

Peppe