Peppe bloggar om livet på västkusten

Okategoriserade

Det går att bära ett glasspapper

30 Aug , 2015, 21.11 peppe

 

Kära läsare,

I somras tillbringade jag två veckor i Helsingfors. Det var på många sätt mycket fint. Vädret var magiskt, överallt träffade jag vänner och bekanta och jag fick äta så mycket rågbröd jag klarade av. Men jag reagerade också på att det var så skräpigt på gatorna. På gatorna låg det glasspapper, flaskor, tuggummi, godispåsar och jag vet inte vad. I parkerna fanns resterna av picknickar som för länge sedan avslutats och på torgen papperstallrikar slängda i högar.

Jag frågade en kompis om detta och hen förklarade att det är en kostnadsfråga. Att staden plockat bort en stor del av soptunnorna och att det nu delvis är husbolagens ansvar att ta hand om skräpet. Och det är ju en logisk förklaring. Men samtidigt är det en ganska konstig förklaring för det finns ju faktiskt soptunnor kvar. Kanske inte alltid inom en radie på tio meter, men förr eller senare dyker det alltid upp en. Jag lovar, på hedersord.

Vi har nämligen själv också ett ansvar. Vi är vuxna människor som inte går under av att bära vårt glasspapper flera kvarter, eller ta med oss våra picknick-rester från parken. Vi klarade ju av att bära maten till parken. Vi klarar också av att lära våra barn att det inte är okej att spotta ut sitt tuggummit på gatan eller bara släppa ner godispåsen när innehållet är uppätet. Jag fattar att staden eller husbolagen gör det pyttelite mer komplicerat för oss genom att inte placera ut soptunnor var tionde meter, men lita på mig: Yes we can (men som we säger här i USA)! Vi kan övervinna den här motgången, staden svek. Det är inte en utopi att leva i en stad med städade gator.

 

 

IMG_0049

Greetings from America,

Peppe

 

4 kommentarer

  1. Ia skriver:

    Det kan vi absolut!

    Jag har stött på folk som på allvar tycker att man inte behöver städa efter sig eftersom det ju finns folk som har som sin arbetsuppgift att städa gatorna. Att man de facto gör dem en tjänst genom att lämna kvar sitt skräp, så att de har något att göra…

  2. Jill skriver:

    Jag blir galen på skräp! Värst är det när man besöker en naturskön plats och så har den förstörts av skräp, klättrade i ett berg i Grekland nyligen och hittade skräp (mest cigarettfimpar) på toppen. Hur kan man vara så korkad att man skräpar ner på en sådan plats? Jag försöker plocka upp skräp jag hittar, och lära min son att göra detsamma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *