Brev från Amerika

Kära läsare,

något jag aldrig riktigt kommer att vänja mig vid är los angeles-bornas inställning till alkohol och bilar. När jag var ny i stan och första gången jag gick ut med ett gäng kompisar från USC sjöng vi karaoke i Little Tokyo. När baren stängde klockan två satte sig alla i sina bilar och körde hem. Ingen var visserligen synbart full, men alla har druckit minst två, tre, fyra öl under kvällens gång. Sedan dess försöker jag undvika att köra bil på fredag- och lördagkvällar.

I Finland funderar jag på en annan aspekt av alkoholbruk. Ingen av mina vänner skulle någonsin köra med sprit i blodet, men speciellt under sommarmånaderna är mitt facebook-flöde fullt av alkohol. Det är immiga ölglas för att fira att semestern har börjar, det är inchekningar på The Oak Barrel klockan sju på morgonen på Helsingfors-Vanda flygplats, det är champagne i solnedgång, rosévin i motljus och cocktails på takterrasser. På sommarfredagar ser jag nästan mer alkoholportioner än människor på bilderna. Och jag fattar, det ÄR gott att dricka en iskall öl efter bastun, skåla i rosé på semesterns första dag eller korka en flaska champagne med vännerna.

Det jag tycker är intressant är hur viktigt det är att visa alkoholen. För att signalera att vi är lyckliga och lyckade visar vi vad vi dricker. Alkoholen är liksom inte bara en del av lyckan, den är en symbol för lyckan. Det är lite ironiskt eftersom alkoholism är ett så stort problem i Finland. Man kunde nästan säga att den i många fall är motsatsen till lycka.

Och jag fattar också att just du, och du och du inte är alkoholister. Ni gör som jag och dricker ”så där som fransmännen” ett glas svalt vitt till middagen. Era barn ser er aldrig fulla och att folk har rätt att publicera vad fan de vill i sina facebook-statusar. Men jag tänker ändå att vi kunde hitta på en annan symbol än alkohol för att vi är jäkligt nöjda med livet.

Greetings from America,

Peppe