Brev från Amerika

Kära läsare,

Det roligaste med att blogga måste nog vara kommentarerna. Med tio år på nacken som bloggare har jag kunnat urskilja olika sorters kommentarer beroende på var bloggen ligger. På Bokhora där jag skriver om böcker kommenterar folk nästan alltid sakligt. Kommentarerna är innehållsrika och av människor som vill dela med sig sina tankar kring litteratur. På min äldsta blogg, Livet & LA, är läsarna mest som kompisar. Jag föreställer mig att vi sitter vid ett bord (vi är några tiotusen, så det är ett ganska stort bord) och pratar om aktualiteter och vardagligheter. Vi stöttar ofta varandra. Ibland tycker vi olika, men vi grälar sällan.

Att blogga på en dagstidning är som att stiga in i på en fest som börjat för länge sen och där  gästerna redan börjar vara lätt berusade. Vissa är trevliga, somliga till och med kärleksfulla medan andra ragglar fram till en med ett pekfinger i luftan för att berätta hur DET ÄR PÅ RIKTIGT.

Ta till exempel den här fantastiska kommentaren:

”Amerikanerna ger många komplimanger men menar egentligen ingenting med dessa, det är bara lögner alltihopa. Vi finländare får komplimanger så sällan av varandra så vi tror att folk faktist menar det när de ger oss komplimanger. I USA funkar det inte så, där ger de ut komplimanger till höger och vänster utan att ens mena det, de kan sitta och skratta bakom ryggen på er istället.
Exempel: utbytesstuderande som har en Amerikansk flagga på sin ryggsäck.
– ”God, I love your backpack!”
– ”Oh thanks, how nice of you!”
Fast egentligen tycker de att det är skitlöjligt att en utbytesstuderande ”låtsas” vara amerikan med just denna ryggsäck.”

Enligt den här sociologen finns det en speciell sorts humor i just USA som går ut på att man går fram till en utlänning, ger hen en komplimang och får sig sedan ett gott skratt om utlänningen tar komplimangen på allvar.

En annan tolkning kan ju vara att man säger högt om man tycker att en annan person (vare sig hen är inflyttad eller inte) har en fin ryggsäck och sedan bara går vidare i livet som om ingenting speciellt hade hänt. En komplimang är nämligen helt gratis. Det enda man behöver slösa på är en blick och lite röst. Men vad vet jag om humor och komplimanger.

Greetings from America,

Peppe

PS Men tänk om utbytesstudentens svar ”Oh thanks, how nice of you!” också är humor? Att utbytesstudenten inte alls menar tack utan istället: ”Bry du dig om dina egna ryggsäckar så bryr jag mig om min!” Vem skrattar då?